De utvalda

Då de var klara luktade det mycket godare i stugan, den instängda lukten var borta och Eletha hade tagit in blommor att ställa på bordet.

Ethan ställde undan kvasten och gick för att titta till Simon. Han var vaken såg han, men han varken skrek eller grät utan verkade vara rätt så tillfreds.
"Hej du" log Ethan och plockade upp honom i sin famn. Han gick in till ELetha. "Kolla vem som har vaknat".
Tristan kollade upp från sin mjölkskål på den lilla pojken.

Eletha log och hälsade på Simon, Tristan strök sig mot hennes ben och Eletha tog upp honom. "Tristan, hälsa på Simon. Det är din nya kompis, lovar du att ta hand om honom?" säger honmed ett leende.

Simon gav ifrån sig ett gurglande skrattande ljud och sträckte ut sin hand mot Tristan.
Tristan själv såg misstänksamt på Simon en stund, tillslut nosade han på honom och sträckte fram sitt huvud.

"Mina två små pojkar." log Eletha Och såg sedan på Ethan. "Mina tre små pojkar." flinade hon och kramade om honom. Tristan såg mycket nöjd ut med sig själv och jamade mjukt.

(Simon skulle ju kunna få gåvan att tala med djur. C: )

(Bra ide! x))

Ethan skrattade lätt och kramade henne tillbaka men såg till att Simon inte krossades.

Eletha tog ner Tristan som u hade tröttnat och ville ut på nya äventyr. "Bästa vaktkatten i byn." skrattade Eletha roat.

Ethan nickade och vaggade lätt Simon som gurglade igen i hans famn.

Eletha gick sedan till köket för att fixa med maten till de skulle ha gäster och hon dukar med glatt visslande på en sång från hennes barndom.

Ethan gick efter Eletha. Han tyckte om att bära runt på Simon, det var mysigt, även om det säkert inte sågs som så manligt. Men han hade inget behov av att vara man.
"Jag antar att du vill vara ute mycket sen...Då kanske vi kan ha med Simon ut...I en sele eller något". En sele så de slapp bära på honom men ändå hade honom nära.