prs yehet & kkaebsong

"Klart du inte visste," påpekar Joshua lätt och skakar på huvudet. Han putar lätt med underläppen, känner hur hans egna tårar okontrollerat försöker att trycka sig ut ur deras murar. Jo, Mimmi har alltid varit hans favoritkatt. "Hon blev bara elva.." Nej, nu vill han ha Mimmi tillbaka. Mimmi hade trots allt varit hans ända vän när Zihao gjort slut med honom, och hans vänner börjat ignorera honom. Plus den enda han fick vara nära under hans tid på sjukhuset. Försiktigt bär Joshua upp en av kattungarna, den gråa, fluffiga flickkatten. "Detta är den nya Mimmi."

”Den nya Mimmi? Tror inte att hon direkt kommer gå att ersätta bara sådär..” mumlade Zihao och plockade upp katten som för tillfället strök sig mot hans hand. Han strök långsamt över den ljusa, fluffiga pälsen, utan att torka bort tårarna som fortfarande letade sig ner längsmed kinderna. På samma sätt som du inte kan ersätta mig bara sådär, tänkte han förläget men sköt snabbt bort tanken. Nej, Joshua hade en pojkvän som verkade vara både väldigt trevlig och stabil, till skillnad från han själv som bara var en massvis med problem. ”De är väldigt söta, man kan se att det är hennes ungar.”

Joshua suckar lätt, men nittonåringen har helt rätt.
"Det var inte det jag mena Zihao.. Mimmi kommer alltid att vara min favoritkatt." Ja, de små kattungarna kan inte mäta sig med deras mor. "Men det betyder inte att dessa små gryn är mindre bra." Han gömmer försiktigt ansiktet i Sammies kolsvarta päls. "Jo, deras pappa måste ha varit svartpälsad."

Zihao betraktade sorgset den lilla lekfulla katten när denne klättrade uppför hans tröja, upp mot ansiktet för att gnida sig mot nittonåringens haka.
”Hm, ja, så är det nog”, instämde han och slöt ögonlocken, torkade bort de små tårarna som fortfarande slingrade sig nerför den bleka huden. ”Precis som mig då, inte nu men du förstår vad jag menar”, fortsatte han och började återigen stryka händerna över den fluffiga pälsen. Så söt, det riktigt stack i hjärtat på honom.

Hjärtat gör ont av Zihaos ord, värker och vrider på sig.
"Det är inte alls likadant när det kommer till dig," viskar Joshua och kniper försiktigt ihop ögonen, lutar huvudet mot soffryggen. Nej, Ethan är inte alls som Zihao, de är helt olika. "Jag vill att du ska veta att det inte var lätt alls för mig att börja gilla Ethan.. inte jämfört med de känslor jag haft för dig. Och det gick inte puff så var jag kär i honom, absolut inte." Verkligen inte. Även nu är Joshua extremt osäkert på sina känslor, för visst gillar han Ethan? Ja.. Men varför gör det då så ont?

”Det trodde jag inte heller”, försäkrade Zihao och skakade lätt på huvudet, gav den lilla katten en puss på nosen. ”För att vara helt ärlig tror jag aldrig att du kommer kunna släppa mig, inte helt. På samma sätt som att jag aldrig kommer kunna släppa dig”, mumlade han därefter och knep ihop ögonen när en liten tass slog honom i ansiktet. ”Fan. Antar att du inte gillar min äckliga andedräkt? Luktar det hund?” Frågade han och plockade ännu en gång upp katten och höll upp den lilla kroppen framför sig. ”Det är inte okej att slå folk bara för att de luktar skumt.” Ännu en konversation med ett djur. Suck.

Jo, det har nog Zihao rätt i. Joshua kommer aldrig att kunna släppa nittonåringen helt.
"Det har du nog rätt i," viskar han med ett svagt leende, betraktar ungdomen bredvid sig och de små katterna som en efter en klättrar upp på honom "Du får nog använda en hel del tandkräm." Sammie, som försöker krypa in i Zihaos tröja, eller ja Ethans tröja egentligen, tar Joshua försiktigt upp. Katten mjauar tyst innan han nöjt landar på nittonåringen mörka lockar på huvudet.

Den lilla katten som landade på Zihaos huvud fick honom att skratta till, det första genuina skratt han skrattat på över två år.
”Tror inte att det kommer vara tillräckligt, mina tänder är så äckliga att jag vet inte vad”, sade han med ett snett leende. ”Kanske om man skrapar på dem med en vass kniv, skär av det översta lagret”, fortsatte han fundersamt. Han sträckte sig efter katten som lekte med håret och plockade istället ner honom i famnen, där de andra två som pälsbollarna lagt sig till rätta.

"Att slipa dina tänder med en kniv kommer bara göra dem ännu sämre, vi får ta med dig till en tandläkare helt enkelt." Svarar Joshua och ser upp mot Zihao, för att sedan låta blicken trilla ner till de tre små katterna. Försiktigt drar han sina små fingrar över Simbas fläckiga lilla huvud. "De gillar dig, precis som Mimmi."

”Jag tror inte att en tandläkare kan fixa det här”, muttrade Zihao och pekade mot tänderna. Han vände sedan blicken ner mot katterna, som låg bekvämt i hans smala, men samtidigt starka, armar. ”Hm, de borde inte tycka om mig, men antar att de gör det ändå”, mumlade han med ett snett leende. Precis som Joshua gjort innan, tyckt om nittonåringen även fast han verkligen inte borde ha gjort det. ”Mimmi var en väldigt fin katt, kommer sakna henne även om hon inte alltid var speciellt snäll mot mig..”