(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

adam log och pussade Alice på kinden medans läkaren fick en orolg blick medans han kollade Arvid

Alice log större. "Du är den bästa Adam" mumlade hon. Hon såg upp på läkaren sedan. "Vad är det?".

- arvid håler något instängt inom sig sa läkaren
- det är min mamma mummlade Arvid

Alice såg oroad ut nu istället för glad. "Instängt?" upprepade hon och släppte Adam.

Arvid nickade han skulle inte tillåta Hannah besöka de andras drömmar
Adam såg oroligt på Arvid
- men hon kommer skada dig sa Adam
- så värdelös som jag är så får hon skada mig sa Arivid

Alice gick fram till Arvid igen. "Du är inte värdelös...Arvid, vad hon är gör och säger är du värdefull och en bra människa" log hon mjukt och tog hans hand.

Arvid såg på Alice han hade inte haft mod nog att se henne i ögonen sedan han skadade henne
- ingen har sagt något sånt till mig mummlade han.
- alla är lika värda sa Adam

Alice log fortfarande. "Kanske för att du bara haft dåliga personer runt dig...Som velat skada dig, men ingen vill skada dig här". Ingen skulle skada honom också.

Arvid kände sig tryggare och lugnare han log lite för första gången i hans liv kunde han le.
" Här är du trygg sa polismannen

Alice kramade om Arvid igen. "Och vi ska hjälpa dig bli av med Hannah för gott". Hon kände sig också glad, för att de verkade kunna hjälpa Arvid.