Sjunde året på Hogwarts

- Beror på hur du menar, sa jag och log lugnade till honom.
- Hade hon inte hindrat mig så hade jag gjort det, jag var påväg innan hon drog omkull mej.
Men jag skulle aldrig göra det om hon tänkte göra det efter mig, jag vill inte ha någons död på mej, sa jag leende.
- Men Crab och Goyle då?, sa Yaxely.
- De dog väll inte?, Cara sa att de inte gjorde det, sa jag oroat och såg på honom.
- Nej, de dog inte men du skadade dem, sa Yaxely.
- Ja, det struntar jag i, det förtjänade dem.
Det är fegt att anfalla bakifrån och särskilt när det är ojämna par, sa jag lätt och log mot dem alla som sog oroligt på mej.
- Och sen var jag väll inte den ända som gav mig på dem, sa jag och vände mig till Voldemort.
- Jag är inte döende längre, sa jag sedan leende mot dem och de slappnade av.

What?

Jag log mot Laura och ställde mig bredvid min far igen
"ja jag tog hand om dem" sa min far och log elakt och jag och himlade med ögonen och sa sedan
"se ni behövde aldrig oroa er för oss" sa jag och Draco Stälde sig bredvid mig och la en arm runt min midja och min
far la en arm runt mina axlar
"jag ska inte gå nån stans" skrattade jag åt dem
"hade du orsakat hennes död Laura hade jag aldrig förlåtit dig" sa Draco vasst och jag suckade
"det hade varit mitt val och det är mitt liv så jag gör vad jag vill med det!" sa jag
"du är inte särskilt rädd om det" sa Severus som kom in i rummet och tog ett glas jouice och jag la huvudet på sned "ja du ställer dig i mellan faran och dina vänner utan att tänka" sa Severus
"jag vet visst vad jag gör! Jag tar mig inte vatten över huvudet!" sa jag lätt "eller tycker ni också att jag gör det?"

Jag höjde på ögonbrynen och såg på Draco.
- Och du trodde jag hade brytt mig om att du aldrig hade förlåtit mig om jag var död?
Sen så skulle jag aldrig göra det så du behöver inte låta sådär, sa jag och såg roat på honom.
- Hade du inte saknat mej då om jag dog fast Cara levde?, sa jag med spelad sorgsen röst och slog ner blicken.
Jag ville se hur han skulle reagera.
- Du gjorde henne ledsen, sa Dean argt mot Draco.
- Lugna ner dej, sa jag vänligt mot honom och tog tag i hanns hand så han inte skulle resa sej upp.
Jag vände mig sedan mot Cara.
- Jag håller med, du borde inte ställa dej emellan eller hoppa bara för att jag gjorde det, det är snällt men också dumt.
Du kunde ha dött båda gångerna, sa jag och såg på henne.
Och de andra nickade, de visste inte vad de skulle säga.

Draco stirrade på henne
"klart jag hade saknat dig! Vad får dig att tro att jag inte skulle göra det? Vad jag menar är att jag aldrig skulle haft något med dig att göra död som levande om du fått Cara dödad" sa han lugnt och jag såg på mina vänner
"för en gångs skull så håller jag med dina vänner" sa min far och jag stirrade på dem
"jag visste att jag inte skulle dö båda gångerna. Jag litade på er båda och visste att ingen av er kunde skada mig!" sa jag och såg på personerna i rummet. "men nästa gång backar jag undan och låter er sköta allt" sa jag och såg på dem

Jag såg på Draco och log glatt mot honom.
- Jag förstår, jag ville bara veta om du skulle sakna mig, för jag skulle ha saknat dej om du hade dött, sa jag allvarligt och log sedan mot honom.
- Du har väll förmodligen rätt Cara men jag gillar inte att du tar sånna risker.
Tänk om far din hade vart för arg och skadat dej rejält eller dödat dej av misstag.
- Eller om jag hade varit för upplöst i sorg och vi båda hade skadat oss eller dött?, hur hade det blivit då?, sa jag och såg på henne.
- Men om du litar på oss båda, ja det är ditt eget val, sa jag och ryckte på axlarna.

Draco nickade och de andra såg sedan på mig och Draco höll om mig som om jag skulle försvinna
"som jag sa så skrämde pappa mig men jag tror inte han hade kunnat döda mig. Jag visste att han skulle kunna stoppa sig själv" sa jag och log mot min far och vände mig sen mot Laura "du skrämde mig när du ställde dig vid kanten men jag trodde aldrig du skulle hoppa. Jag lägger inte mitt liv i händerna på vem som helst!" sa jag bestämt och la sedan huvudet på sned "har ni så lite tilltro för mig?"

- När du säger det sådär låter det ganska förnfutigt, sa jag fundersamt och tittade på henne.
- Om du annser att du kan lita på oss, så kan jag inte säga emot, sa jag och log mot Cara och väntade på vad hennes far skulle säga.

Jag log mot dem och tittade upp på min far
"jag kommer nog aldrig förstå mig på dig och jag vet inte om jag ska bli glad för att du litar mig eller inte?" sa han lite roat och rufsade om mitt hår
"klart du ska vara glad" sa jag
"jag har lärt dig att inte lita på folk ändå litar du på mig" sa han
"klart jag gör. Jag kan inte leva det livet som du gör och inte lite på någon. Jag kan inte leva ett liv utan vänner och de jag älskar" sa jag och han nickade
"jag vet" var allt han svarade
"nej det är sent så nu tycker jag ni allihop ska sova" sa Severus och jag nickade och vände mig mot min far och gav honom en kindpuss och sa sedan god natt och vi gick upp till mitt rum och jag satte mig i fönstret och tittade ut
"nå vad tycker ni om min kära far då?" frågade jag dem utan att se på dem

- Jag gillar honom, sa jag och log och kröp ner i sängen vid Dean och gäspade.
- Du göt vad?, sa Fred och stirrade på mig där han satt vid George på deras säng.
Jag satte mig upp och såg på honom.
- Hon fråga vad jag tyckte om hennes far, och jag sa att jag gillade honom.
Sen har jag inte sagt att jag gillar honom som Voldemort.
Det är typ som två olika människor, sa jag lätt och såg på tvillingarna.
- Ja, när du säger så, så gillar jag din farsa med, sa George och Fred nickade instämande innan de kröp ner i sängen.
Jag vände mig mot Dean för att vänta på hans svar, men han hade redan somnat.
Jag såg på honom och skakade på huvudet, hur kunde han somna så snabbt?
Jag kollade sedan upp och såg på Draco.
- Bra att du stod upp mot Voldemort idag, han gillade det, han accepterar dej nu, sa jag och log mot honom.
- Undra om han accepterar och gillar mej fortfarande?, jag har sagt ett antal dumma saker åt honom, men stått upp mot honom har jag också gjort, sa jag fundersamt och såg mot Cara.