PRS Lupple & Medi

Han log mjukt och skrattade till.
"Ja okej då. Förlåt." Hon stannade upp och ställde sig en bit ifrån.
"Älskade Dorian skulle du vilja bära mig? Du kan ta mig vart du vill." Hennes gröna ögon tindrade och hon studerade honom.

" Men du kan hjälpa mig att välja appar." Log han glatt och såg henne backa ifrån honom. Han skrattade till och såg på henne.
" Vart jag vill?" Flinade han och bar upp henne i sin famn.
"Jag har lovat dig att visa taken. Jag kommer visa dig dem i stan när du är bättre. Men för nu. " Viskade han och kysste hennes panna lätt, höll henne intill sig och hoppade sedan smidigt upp på hustaket och släppte ned henne så hon stod bredvid honom.
"Ditt rum är nedanför." Log han och pekade.

"Klart jag kan. Vi kan ha liknande appar." Hon log mot honom och skrattade till.
"Klart du får." Hon nickade och skrek till av förvåning när han förflyttaed sig fort och hon såg ut över deras ägor.
"En pool? Ni har en pool och säger inget?" Hon pekade på en pol och några solstolar.
"Och säg inte något i stil med 'Men du frågade inte.'" Hon såg på honom.
"Så nu vet jag vad jag vill göra sen." Hon log och satte sig.
"Så det är här du brukar sitta?"

Dorian såg ut över ägorna och skrattade till av hennes kommentar.
" Vi har en pool." Sa han skrattade. "Jag har inte tänkt på det, att du kanske ville veta. " Sa han ärligt och satte sig bredvid henne och nickade.
" Jag brukar ligga här, precis ovanför. Lyssna till när du sover. När jag blir upprörd och inte kan vara precis bredvid dig. " Sa han ärligt och såg åt hennes håll.

"Men nu vet jag och jag vill bada." Hon såg på honom och log.
"Du kan alltid få vara nära mig. Jag skulle vilja vara närmare dig." Hon makade sig närmare och lutade sig mot honom.
"Och imorgon får vi besök så då får vi vara snälla."

"Jag är alltid i närheten Willow, bara på säkert avstånd i vissa fall." Viskade han och la en arm om henne när hon lutade sig mot honom.
" Vi får besökt imorgon, ser du fram emot det?" Sa han nyfiket och såg på henne.

"Ja att träffa Allie var nog det roligaste på balen. Dansa var kanske inte lika roligt." Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Är det okej om man frågar varför hon blev vampyr? Är det en känslig fråga?"

Dorian såg på henne och skrattade lågt.
"Ni kommer bra överens, det är väldigt roligt att se. " Sa han ärligt och log mot henne med genuin glädje över hela ansiktet men slutade le när hon tog upp det ämnet.
Han suckade och ryckte på axlarna.
" För vissa är det väldigt känsligt." Sa han ärligt och flinade till.
"Men det rätta sättet att göra det på är att fråga vampyren i fråga om den vill berätta om det- och låta vampyren styra samtalet." Sa han ärligt och drog med handen över takplattorna.

"Jo jag kan förstå det. Det är liksom en stor del av deras liv." Hon såg på honom och såg ut över skogen.
"Ni äger så mycket mark. Känns det inte konstigt på något vis? Att ha sådan här frihet." Hon såg på honom.
"Du har verkligen allt." Hon log oc huttrade till.
"Det börjar bli kallt. Kan du värma mig?"

Dorian skrattade till och nickade.
"Precis." Sa han och såg sedan ut över skogen han också och skrattade lågt.
" Konstigt eftersom vi kunnat köpt marken för väldigt väldigt länge sen men inte marken i sig." Sa han ärligt och skakade på huvudet.
" Jag har inte allt älskling. Jag har inget hjärtslag. Ingen värme. Jag är levande död. Det du ser som allt är enbart saker. " Sa han och reste sig upp och bar upp henne intill sig och hoppade ned från taket och gick in i huset och satte henne i vardagsrummet framför brasan och drog en filt omkring henne och pussade hennes huvud.