De utvalda

"Det kan jag." log Eletha och tog tag i båda djuren och bar ut dem så att de skulle kunna göra det ute, men hon lät dörren vara öppen så att de hörde Simon. Sedan drog Eletha sin kniv och började med det ena.

Ethan drog en egen kniv och satte igång med den andra. Båda hjortarna var hanar, unga hanar. "Det var härligt att rida" log han. Han hade inte gjort det så mycket.

"Längtar tills jag får det med, men gissar att din mor flår mig levande om jag gör det än." skrattar Eletha och stryker undan håret så blod hamnar på kinden.

Ethan skrattade lätt och drog skinnet av hjorten. "Om hon stör dig eller så..." Han lät allvarlig nu. "Så säg till mig så kan jag be henne att ta det lite lugnt". Han uppskattade sin mor väldigt mycket, men han visste att hon kunde vara jobbig hon med.

"Nej då, hon menar väl och jag vet att jag borde ta det lite lugnt." skrattar hon och känner sig nu som en mycket lycklig kvinna.
"Tror du Simon blir vanlig eller särling?" frågar hon Ethan och stannar upp.

Ethan slappnade av igen. "Så bra" log han. Han såg sedan fundersamt på henne. "Jag har ingen aning, men det talar ju för att han kanske blir det med oss som föräldrar". Men det skulle de inte få veta fören om något år. Om ögonen inte hade ändrats efter det var det inte så.

Eletha nickade, "Vad han än blir spelar det ingen roll." log hon och la hovar, horn, ben åt ett håll, liksom tarmar och sedan drog hon av skinnet.

"Jag vet" sa Ethan och fortsatte att stycka hjorten. Det var ett kladdigt arbete, men nödvändigt. "Vi kanske kan göra mattor eller något av pälsen?" frågade han sedan. Det kunde hålla varmt på vintern.

"Fällar" log hon och nickade, förbereda skinn kunde hon. Snart hade de blivit klara, det var ett tungt och kladdigt arbete, men som sagt nödvändigt.

"Jag kan slänga allt vi inte ska ha om du tar in köttet" log Ethan och började samla ihop horn, klövar och annat.