Life - Lupple & Medi PRS

"Är ni tillsammans?" Hon såg på honom med stora ögon.
"Men men hon är väktaren!" Hon såg på honom.
"Kommer hon bli din fru?"

Ethan log svagt.
"Jag 'r Ethan. Jag är mycket bra vän med Olivia och jag har hjälpt Rose. " Han log.
"Hon mår bra nu och sover nu en stund."

Gabriel skrattade lågt. "Ja jag vet, det är galet. "Log han roat och nickade sakta. "Åh ja, om allt går enligt planerna. "Viskade han leendes och såg på Olivia med kärleksfulla ögon innan han tittade tillbaka på flickan. " Men hon kanske inte blir min fru riktigt än, men snart. Hoppas du för oss?" Frågade han leendes.

Han nickade sakta. "Rose, hon har varit väldigt ledsen. "Sa han sorgset. "Men det är bra att hon inte längre är det. "Fortsatte han lyckligt.

Flickan nickade och såg på Olivia.
"Har han gett dig den? Sin pärla." Hon såg på honom.
"Har du det?" Viskade hon mjukt.

Ethan log och nickade.
"Hon har skrattat och ätit. Vi har läst sagor och hon mår mycket bättre." Han log.
"Sen har jag sett hennes fina rum. "

Gabriel flinade lite och såg på henne. "Åh jag skulle inte berätta det om jag hade, eller hur? Den är ju rätt hemlig. "Viskade han hemlighetsfullt och pussade Olivia lätt på kinden.

Pojkarna nickade. "Hon älskar sagor. "Kommenterade de ärligt och satte sig ned på marken.

"Men har du gett henne något?" Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Kan hon inte få en för att hon är väktaren?" Viskade hon.
"En guldig?" Viskade hon tyst.

Han log.
"Och kojror. Sär jag bor nu, hos väktaren så har vi en stor koja. Allt för att få henne mer utåt."

Gabriel skrattade lågt. "En pärla menar du?" Frågade han leendes. "Såklart hon kan. "Sa han och funderade lite till. "Ska du kanske visa henne vem som gör pärlorna?" Frågade han tyst och såg på henne.

"Och kojor, kojor är bra. "Instämde dem glatt.

Hon nickade och tog Olivias hand.
"Jag snor henne nu!" Hon flinade och Olivia log mot Gabriel.
"Åh nej jag blir kidnappad." Log hon.

Han nickade.
"Det är bra. Jag ska fråga hennes farmor om jag får göra en koja åt henne hemma hos henne. Då blir hon säkert glad."

Gabriel skrattade tyst och lossade sitt grepp. "Åh nej, min älskling. "Flinade han och försökte hindra dem men de var redan uppe på fötterna. Han studerade Olivia för att säkerställa att hon var okej med denna plan.

"Kan vi hjälpa till?" Frågade dem lyckligt och log stort.

Hon flinade bara och gick med flickan och kom fram till ett hus och flickan knackade på.
"Mister?" hon öppnade.
"Vi har en gäst."

Ethan log.
"Det är klart att ni får. Ju mer som hjälper desto bättre blir kojan." Han log mot dem.

De nästan hoppade upp. "Kom vi frågar nu på en gång. " Sa de ivrigt och Gabriel reste sig upp och såg på Ethan. "Två sekunder bara. "Viskade han och gick fram och kramade om honom. Sedan släppte han taget. "Du kan gå nu. "Sa han leendes.

Mannen i affären tittade upp från sitt förstoringsglas och sken upp. "Åh väktaren. "Viskade han och reste sig upp, gick fram och tog hennes hand. "Hur står det till?" Frågade han leendes.