Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Sammi får dock inte gå med. Han är för liten." Hon log och reste sig. Tog Sammi med sig och gick ut på däck och såg ön närma sig. Hon kände sig olustig och såg sedan mot rodret.

Roy reste sig och gick efter Kiliah med Sammi. "Tom kan säkert stanna med Sammi.", sa han och såg ut över vattnet mot det som kanske verkade ön, eller land. Roy var inte säker.
"Jag skulle inte låta Lily uppleva det heller. Jag är inte ens säker på att hon skulle vilja välja piratlivet."

Hon såg på Tom som nickade.
"Vi kan ha det trevligt. Kan lära honom att fuska i kortspel" Han log och såg sedan mot Roy.
"Hon är verkligen en bra kvinna."

Roy ögnade Kiliah och gissade att hon verkade gå med på idén. Hon litade på Tom med Sammi. Han hade god hand om honom.
När Tom sedan talade till Roy höjde han på ögonbrynen oförstående. Han övervägde det han sa och nickade sedan. Ja, såklart att hon var. Det var inte vem som helst som vann Ethans hjärta eller övertygade kapten John att segla med honom.

De var närmare ön nu och Kiliah såg mot John.
"Vi är framme!" Hon såg oroad ut och skakade på huvudet.
"Något känns fel. Vi skulle vara framme om någon dag. " Hon lade huvudet på sned.
"Ska vi gå iland?"

John hade kommit tillbaka med en flaska med rom i sin hand som han druckit ur. Han var inte beredd på att vara framme och ryckte till när han hörde Kiliahs ängsliga röst. "Framme? Säger du det?" Han rynkade pannan och kisade med ögonen för att se mot land. Ja, där var ön. Han harklade sig och satt ner flaskan på det närmsta bordet. "Mannar! Samla era vapen, gör er redo. Vi går i land nu."
Männen gjorde som de blev tillsagda och drog på sig både pistol och svärd. Ett iver spred sig blandad med en oroskänsla. Det här var en ny plats. Ingen visste vad som skulle vänta på dem på land.
"Kom, följ mig!", sa John och de andra gick efter för att komma ut på stranden i land.

Hon tog sitt svärd och satte det på höften. Hon kysste Sammi och log mjukt.
"Mamma kommer tillbaka sen älskling." Hon klev av skeppet och såg mot John.
"Känner du den där känslan?" Hon såg på honom.

John, tillsammans med Ethan, Roy och de andra piraterna hade gått i land för att känna sanden under sig och upptäcka träd torna upp sig framför det. Solen kastade ett oranget sken över ön som fick den att se mer skrämmande ut än välkomnande. De lyssnade. Ingen syntes till. Men det var något annat som kändes. Precis det Kiliah syftade på. John nickade långsamt utan att se på henne och fortsatte stegen mellan träden. Var var de påväg? Källan till denna känsla? "Det känns..", sa han och drog in luft i sina lungor. "..Det känns bekant på något sätt.", mumlade han, tillräckligt högt för Kiliah att höra hans ord. "Bäst att vi ser efter vad det är för något." Ethan bytte en blick med Roy. Till och med Roy verkade påverkad av känslan. Han hade en rynka i pannan av oförstående och pressade sina läppar i osäkerhet. Det var något som inte stämde.

Hon nickade och såg på honom innan hon gick efter. Hon ryste till och såg sig om. Det känndes som hon var iaktaggen av något eller något.
"Jag tror det var en dålig ide." Hon höll svärdet nära och såg sig om.

"Psst. Kiliah." En röst spred sig, den var bara hörbar för Kiliah, de andra uppfattade ljudet som vinden. "Psst, Kiliah.", sa rösten igen och kallade på henne. "Följ stigen. Den leder dig till mig.", sa rösten och upphörde sedan.
"Oj, vad blåser!", utbrast Roy och fäktade med handen framför sig. I motvind hade de kommit fram till en strandplätt med träd bakom sig och vatten framför sig. En fin plats, säkert härlig att vara i när solen stod som högst.