PRS Lupple & Medi

"Det är ett ärr. Det kommer alltid vara där, men blekna saktare." Hon såg på honom och smekte hans kind och besvarade kyssen.
"Fast jag vet om eran förmåga att ni har er doft som en fälla. Jag älskar din doft." Hon drog in hans doft och lade huvudet i hans knä och såg upp på honom.

Dorian suckade lite och smekte hennes hår försiktigt.
"Jag vet." Sa han tyst. Nog var det en fälla, självklart älskade hon den.
Han stirrade upp mot skyn och studerade den blå himmelen som var ovanför dem. Det var inte ett endaste moln i sikte. Det var en väldigt vacker dag.

Hon log mot honom och smekte hans arm och slöt ögonen.
"Jag vågade gå ut. Det måste jag få poäng för." Hon öppnade ögonen och såg på honom och skrattade.
"Eller ska vi sluta ge varandra poäng?" Hon satte sig upp och satte sig istället i hans famn och lutade sig mot hans kropp.

Han la armarna om henne och nickade sakta.
"Du har helt rätt. Det borde du verkligen få. " Sa han och skrattade lågt.
" Om du vill, men jag tycker det är rätt roligt. " Sa han och smekte hennes kind lätt.
"500 poäng till dig. "Viskade han och log mot henne.

"900 poäng när du räddade mig." Hon log och kysste honom och hon drog handen genom hans hår och hon log mjukt.
"Du är så vacker. Jag kan knappt vänta till att få visa upp dig." hon blev röd om kinderna.
"Ja jag vill skryta lite." Hon såg bort och såg Tristan komma tillbaka med bilen och stannade utanför dörren och lyfte in kassar med mat.
"Nu har ni verkligen mycket att köpa. Mat behöver ni bara köpa för min skull."

Han log och smekte henne lätt över ryggen.
" Du kommer få skryta. " Flinade han innan han vände blicken mot bilen, Tristan och matkassarna och skrattade lätt.
" Vi tycker om att köpa mat till dig. "Log han och kramade hennes hand lätt.

"Nu låter det som ni vill att jag ska äta sönder mig." Hon log och lutade sig mot honom.
"Kan vi kanske dansa här ute i trädgården? Bara du och jag?" hon reste sig och sträckte ut sin hand.
"Bara följa våra hjärtan."

Dorian skrattade lågt.
"Menar det mer som att du anar inte hur kul det är att handla mat och faktiskt köpa det för något syfte. Att laga det." Log han.
Dorian såg på henne, tog hennes hand och flinade.
" Låt oss dansa. " Sa han och reste sig han också höll hennes hand och runt hennes midja och började dansa med henne.

"Ni behövde bara köpa till tillställningar. " Hon log och nickade.
"Men jag är glad över att jag gör er lyckliga." Hon lutade kinden mot hans bröstkorg och dansade med.
"Så vad ska kapten kylklamp ha för appar på sin nya mobil?" Hon log mot honom och snurrade runt i dansen.

Dorian skrattade lågt och ryckte på axlarna.
"Du vet kapten kylklamp är ganska gammal. Det här med appar är ju inte min grej." Flinade han och fortsatte att dansa, höll henne tätt intill sig.