Pirates! PRS Medi & Vidomina

Han skrattade.
"Jag visste att Cun inet skulle vinna som ett namn." Han log och såg mot Roy.
"Ska vi spela igen?" Frågade han och sträckte på sig medan han rullade med axlarna.

Roy nickade och blandade korten igen för att sedan dela ut de. "Cun.. det är ett fint namn tycker jag.", sa Roy utan att se upp på de. Ethan slängde honom en irriterad blick, men lugnade sig snabbt. Det var inte någon idé att brusa upp sig så. Roy menade inget illa. Han plockade upp sina kort för att ögna de.
"Tom, hur lärde du känna kapten egentligen?", frågade Ethan sedan som var intresserad av att byta samtalsämne.

Tom skrattade när Ethan såg mot Roys håll och torkade bort en tår.
"Hur lärde jag känna kaptenen?" Han funderade en stund.
"Det var att jag var fånge hos Francis. Jag skulle säljas som slav och kaptenen lyckades rädda mig." Han flinade.
2Tur det för Francis är död."

John skrattade kort och skakade på huvudet. Det var en märklig känsla att Francis inte vandrade på jorden längre. Så länge som de hatat varandra, slagits mot varandra. Det kändes längesedan. Francis var så grym. Han hade skadat många John älskade.
"Du kommer inte ihåg det, Ethan, du var alldeles för intresserad av annat när du började segla med mig.", skrattade John och klappade Toms rygg. "Tom är lojal, har alltid ställt upp och funnits där för hjälp och råd." John log mot honom och höjde sig glas åt hans håll. "Låt oss hoppas att vår tid tillsammans fortsätter även på ön och tillbaka hem igen."

Han nickade svagt och såg sedan mot golvet.
"Ska jag väcka Kiliah? Hon ska inte sova bort hela dagen." Han skrattade.
"Hon kommer inte kunna sova resten av kvällen om hon sover vidare." Han lade huvdet på sned.

"Ja, Tom, väck dem är du snäll.", sa Ethan lugnt och såg vänligt mot Tom för att sedan se på John och Roy igen. De hade hört på samtalet om Toms tidigare bakgrund och dragit sig till minne om striden med Francis. Sam. Roy verkade snabbt komma över tankarna och samlade sina kort igen för att börja lägga en patiens.

Kiliah kom efter en stund upp med Sammi i sin famn och satte sig vid Ethan.
"Hur är det?" Viskade hon med en öm stämma och log.
"Jag har försökt få denna man att vakna lite."

"Har ni sovit gott?" Ethan pussade Kiliahs panna och strök med tummen över Sammis panna, försiktigt för att inte störa honom. Han verkade ha svårt för att vakna och vred sig i sin moders famn. Han gnydde, men höll ögonen bestämt stängda. "Vi har det bra. Vi har precis spelat kort. Roy spelar kort själv nu." Roy verkade inte höra på. "Vi längtar tills vi kommer fram till ön. Vi börjar bli rastlösa.", skrattade Ethan kort och såg mot Kiliah.

"Vi har sovit gott." Hon log och kysste Sammi över pannan innan hon såg upp.
"Han somnade så fort av sagan." Det fick henne att le och nickade.
"Det ser jag. De verkar lite väl rastlösa."

Ethan log vänligt mot de och iakttog de båda. Sedan vände han blicken mot kapten. John drack det sista från sitt glas och andades in för att sedan sucka högt. Besvärat kom han upp på fötterna från sin stol och sträckte på sig så att det knäppte i hans kropp. "Vi har inte mycket val, vi måste vänta ut tiden. Vi närmar oss. Snart är vi där. Jag känner det på mig.", sa John trött och såg mot Sammi som själv gäspade i Kiliahs armar, men öppnade sedan ögonen för att upptäcka de alla. Han log glatt åt de. John log tillbaka. "Sammi..", började John lågt att viska. "Vi får se vad som väntar oss på ön. Lita på din mor, det var hennes idé dena här resan." Han log då och nickade mot Kiliah. "Jag ska se efter om det finns mer rom." Han började gå mot öppningen ner till nedre plan i skeppet.