PRS Lupple & Medi

"Nej man kan inte kyssa en katt. Det blir bara konstigt." Hon såg in i hans ögon och skakade på huvudet.
"Jag vill inte ha några vänner. Det känns.. Konstigt att ha vänner när man vet att hela ens liv är en lögn..." Hon såg på honom och log mot honom.
"Jag älskar dig så mycket Dorian. Jag har inget emot att vara runt dig."

"Ditt liv är inte en lögn." Sa han allvarligt och såg på henne. Suckade tyst. " Det är viktigt med vänner." Sa han tyst och tvingade sig att inte vidröra henne. Han behövde dricka upp detta.
"Älskar dig med Willow, mer än du anar." Sa han leendes och skakade på huvudet.
"Jag vet det hjärtat. Och jag är glad för det." Log han och började sedan dricka upp blodet.

"Mitt liv var en lögn. Jag fick falska minnen och det är en lögn." Hon såg på honom och smekte hand arm och reste sig från stolen.
"Jag ska bara till badrummet så ses vi vid ytterdörren. Jag går inte ut i förväg så oroa dig inte." Hon drog handen genom sitt hår och log.
"Jag har ett uppdrag till dig sen."

"Det var det ja. Men nu är det inte det." Sa han tyst och såg på henne. Nickade sakta och följde henne med blicken.
" Okej det blir spännande. " Flinade han och drack upp det sista från sin kopp och ställde undan den innan han gick mot ytterdörren och väntade in henne.

Hon kom snart tillbaka och tog hans hand.
"Så ska vi gå ut?" Hon såg rädd ut men öppnade ytterdörren och lät solen skina på hennes huv.
"Jag vågar gå ut." Hon sa det för sig själv och tog ett steg ut men höll Dorian hårt i handen.

Dorian höll hennes hand och nickade.
"Om du vill." Sa han och såg henne sedan öppna ytterdörren och han följde snabbt med efter henne och lät ytterdörren stå öppen och la en arm runt hennes midja.
" Det är okej. Ingen är här." Viskade han ärligt och kände solen skina även på honom.

"Förutom vi två." Mumlade hon och drog sig mot honom och pekade mot en bänk.
"Kan vi sätta oss där? " Hon log och lutade huvudet bakåt och såg upp på honom.
"Och jag skulle vilja ha en liten kyss." Hon flinade och slöt ögonen.

" Vi kan sätta oss." Sa han och flinade lite, skrattade till av hennes senare kommentar.
Han smekte henne lätt över kinden innan han pressade sina läppar mot hennes och kysste henne, försiktigt men ändå ivrigt.
Han drog sig snart bort igen och ledde henne till bänken och satte sig ned och drog ned henne intill sig.

Hon slog sig ner i hans famn och drog hans arm om sig och slöt ögonen.
"Jag har så många sår." Hon såg på sin handflata och drog med sin andra hand över såret. Hon log och sparkade av sig tofflorna och slöt ögonen.
"Så du går runt i gårdagens kläder? Det gör inget för det luktar bättre. Du svettas ju inte men det får din doft." Hon drog handen över hans arm.
"Det gör mig galen, din doft."

Han höll om henne och drog in hennes doft, vilket var den bästa doften på planeten.
"Det läker." Viskade han och tog hennes handflata och pussade lätt över såret.
Han skrattade lågt och såg på henne. " Det här med kläder är inte så viktigt för mig. Jag byter när jag känner för det och de andra blivit smutsiga." Sa han tyst och skrattade till över hennes ord.
" Galen huh? " Viskade han och lekte lite med hennes hår.
"Inget i jämförelse med vad din doft får mig att bli."Viskade han och kysste henne lätt över läpparna och försiktigt ned över halsen och upp igen.