In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log bara och väntade tålmodigt. När han kysste henne lät hon honom kyssa henne. Hon slöt ögonen och kavlade lydigt upp ärmen igen och lade den i hans knä och nickade. Hon visste vad han ville.
Pul såg på Ivy och log.
"Har du gjort amuletterna? De kan inte gå ut för detta hus utan dem."

Ivan fortsatte att kyssa henne över hennes kind, mot hennes hals. Men där hängde hennes hår i vägen. För att komma åt hennes hud flyttade han hårslingorna så att halsen blottades. Han brydde sig inte om hennes handleder som hon så fint placerat i sitt knä för honom att bita i.
När han läppar nuddade hennes hals och nära inpå nacke suckade han och sedan, fort, utan att tänka efter högg han med sina visade tänder i hennes hud för att suga av hennes blod. Känslan var eufori.

Med ett kvidande bet hon ihop när han hade biti henne. Hon hade fortfara nde halsbandet på sig som täckte halsen och hon kved lite.
Men hon sa inget, kämpade inte emot utan satt där lugnt och stilla. Snart sl,öt hon ögonen och suckade tungt.
"Ivan" Viskade hon tyst.

Ivan andades ut och slet sig från Alice för att luta sig tillbaka i soffan med ögonen slutna. Det hjälpte för att känna ruset flöda i honom. Ruset av lycka, ruset av glädjen, av odödligheten. Så kändes det iallafall. Han lutade huvudet mot stödet och satt stilla så i flera sekunder. "Jag borde..", började han och hämtade andan. "..Jag borde.. gå ut. Testa..Gå ut."



"Ja, jag har gjort smyckena klara. De kommer inte vara igenkännbara.", muttrade Ivy på sitt vanliga sätt för att återgå till sina sysslor- trassla ur smyckena som hon tryckt ner i väskan hon oftast bar med sig.

Alice nickade bara och kröp ihop på soffan. Blickade på honom med en sorgsen blick och vände sig bort.

"Jag kunde ha hjälpt dig." Muttrade han men log.
"Det är mer doften som behöver dölljas." Han tog två, en med en röd sten och en med en blå och gick ut och mötte Isabelle i hallen.
"Lady Isabelle." Pul log och räckte halsbandet med röd sten och log.

Ivan reste sig efter att ha samlat sig lite. Han torkade sig om munnen med baksidan av sin kavajärm för att ta bort blodrester. "Bäst du tvättar dig, Alice. Pul hjälper dig." Han iakttog henne för att sedan med trötta steg lämna rummet.
Ute i hallen upptäckte han Pul och Isabelle. "Isabelle. Du.. du ser så vacker ut.", sa han ärligt och gick fram för att fatta hennes händer. "Jag gjorde det. Jag tog av Alices blod. Jag kan gå ut nu. Pul.. du kan väl..", han vred på huvudet för att se på honom. "Du kan väl se över Alice?" Han vände sig mot Isabelle igen för att le brett.

Pul såg på honom och nickade.
"Självklart sir." Han räckte över smycket och log.
"Jag vill att du har det här. Det kommer att ta bort din lukt och Du kommer att lukta och se ut som Wilmhelm. Lady Isabelle kommer se ut som Bella." Han såg på dem.
"Det är förerat egna bästa. Vi kan inte göra mer än så." Han nickade och började gå mot sällskapsrummet.

Ivan tog emot smycket och höll upp det framför sitt ansikte för att se närmare på det. Det var enkelt, men vackert. Det blå stenen glimmade vackert. "Wilhelm..", sa han fundersamt. Hur såg Wilhelm ut? Ivan var inte säker på att han ville se ut som honom, men han litade tillräckligt på Pul för att inte ifrågasätta hans metoder, det var ju för deras säkerhet trots allt.
"Isabelle, eller Bella, är du redo? Ivy kan ta oss in med vagnen."

Isabelle log och nickade.
"Jag är redo." Viskade hon och tog hans hand och kysste den.
"Vi kanske ska ha andra kläder? Mer som passar de vi ska vara?" Vskade hon och lade huvudet på sned.

Pul såg upp och skakade på huvudet.
"Nej ni kommer se ut som ni gör för de i byn men någon från Alices slott kommer ni se ut som Bella och Wilhelm. " Han log och nickade.
"Det är rätt smart eller hur?"

Ivan såg på henne och nickade. "Du har rätt. Jag och Wilhelm är inte i samma storlek." Han gick iväg för att leta reda på Wilhelm och förklarade att han behövde låna kläder av honom. Det gjorde Wilhelm såklart nervös att Ivan, som deras lord, skulle låna hans kläder, men utan något motstånd eller frågor gick han för att hämta en enkel skjorta, ett par byxor och skor för Ivan att byta om till. "Tack, Wilhelm." Han vände sig till Isabelle. "Och du också, Isabelle. Jag går och byter om." Sedan lämnade han henne för att byta om i deras rum.