De utvalda

Eletha log när hon såg far och son, han hade bra hand med barn. Egentligen var det väl så, han hade sina bröder, de som kom till slottet hade hon sällan träffat, de lärdes upp och skolades sen barnsben.

Ethan satte sig försiktigt ner på en stol nära sängen och kunde knappt slita blicken från Simon. Han hade ett barn...Ett underbart litet barn som hade Eletha som mor.
"Det här är helt underbart" mumlade han och log då pojken satte upp sina små händer i hans ansikte och utforskade det.

Eletha log och såg på Ethan och Simon, de var underbara båda två, hon älskade dem. Trött och utmattade som hon var kröp hon längre ner i sängen så hon låg ner och gäspade lätt och sträckte på sig.

Ethan vände blicken mot Eletha. "Sov du" log han. "Jag lägger Simon i vaggan och nattar om honom...eller vill du att han ska ligga med oss?" frågade han. Barnet hade inte heller några kläder på sig, han fick nog sätta på honom några.

Eletha såg på honom, på Simon. "Han kan vara i vaggan, men nära så vi kan se honom." sa hon med den oror var mor hade för sitt barn. För att något kunde alltid hända.

Ethan nickade. "Jag tar på honom lite kläder först bara, så han inte fryser". Han gick bort till vaggan där en del kläder låg i. Han drog försiktigt på barnet ett par byxor och en stickad tröja. Sedan la han ditt en madrass i vaggan och ett täckte. Han drog den närmare sängen och la sedan i Simon.
Han satte sig på sängkanten och började långsamt vagga vaggan.

Eletha såg Simon i vaggan, han var trygg nu och Ethan fanns där. Trött la hon åter huvudet mot kudden och snart somnade hon tungt. Hon ville inte erkänna hur ansträngande det varit, hur smärtsamt det varit och hur slut hon var. Men hon var glad att det var över, att återigen kunna röra sig och att ha ett eget barn, deras, deras Simon.

Ethan satt där en lång stund och gungade Simon tills han somnade. Men han själv kunde inte gå och lägga sig än, hur trött han än var. Han var tvungen att ta in köttet så inte några djur åt upp det.
Han drog sig ut och bar in hjortarna till deras hall och ryktade sedan Elpir en stund innan han äntligen kunde ta av sig sina kläder och krypa ner i sängen med Eletha.
Men länge fick han inte sova...Bara någon timma senare så for han upp av skrik och gråt. Simon....
Trött reste han sig upp och gick fram till vaggan. "Hur är det?" mumlade han och tog upp honom i famnen.

Eletha mumlade något och blev sedan klarvaken vid han skrik, som om det gällde liv och död eller något. "Vad är det med honom? Är han sjuk? Eller? Är han hungrig?" sa hon med oro och visade nu att hon inte visste mycket om barn.

Ethan vaggade honom i sin famn men barnet slutade inte gråta. "Jag är inte helt säker, men han är nog inte sjuk. Alla barn gråter och skriker mycket. Han kanske har ont i magen". Han la försiktigt pojken över sin axel och klappade honom lätt på ryggen. Efter en liten stund slutade han gråta.
"Han hade bara ont i magen visst" log han lättad och la ner honom i vaggan igen. De skulle nog inte få sova så mycket....