Bree Tanners andra liv med mig och glina2

-Nadjas perspektiv-

Fan! Hade jag dödat honom? Var hade han tagit vägen? Jag tittade skrämt på Bree.

-Diegos perspektiv-

Jag gick fram till Bree och viskade i hennes öra.
"Din syster försökte bara hoppa på mig."

Jag låtsades som jag inget hört.
"Varför hoppade du på min fästman?" Sa jag argt.

-Nadjas perspektiv-

"Va? Hur vet du det?"
Sa jag med skakig röst.

"Tror du inte det märks? Nadja, Förklara! Varför hoppade du på Diego?"

Jag kunde lika gärna säga. Den där Diego var ju inte här.
"Han förvandlade dig! Du har ingen aning om hur orolig mamma och pappa har varit!"
Sa jag lika argt.

"Gå, Diego!" viskade jag så tyst så att inte Nadja hörde.
"Jag är ledsen, Nadja. Det är jag verkligen. Men vi älskar verkligen varandra."

Diego:

Jag gick in i skogen och när jag kom utom synhåll blev jag synlig igen.

Nadja:

Jag la argt armarna i kors.
"Du kände honom ju inte äns!"

"Nej, Det gjorde jag inte. Men det fanns ett band, där mellan oss, det fick mig att tro på honom."

"Men han är ju borta nu eller hur!"
Nästan skrek jag.

"Vad menar du?" frågade jag häpet.
Trodde hon att hon mördat Diego?