(PM)Albus Potter

Åh taaack! ♥

TACK ALLA, NI ÄR BÄST ♥

^Me too♥

DÖR DU, SÅ DÖDAR JAG DIG! </3

OMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMG!!!!!!!!!! sååå kusligt bra du skriver kviinnnaa ♥

ÅÅÅHÅHÅÅHÅHÅHÅ TACCKKKK DU ÄR SÅ SNäLLLL!!! ♥♥♥♥♥♥♥

ÅÅÅÅH VAD SNÄLLIIIGT AV DIIG !
Du är bäst NO PROTEST! ♥

DET TYCKER ALLA ÄVEN EN HÄST!

GAH NI ÄR SÅ SNÄLLA! ♥

Okej, nu gäller det...NU slutar denna FF! Eller ja, efter ni har läst kapitlet..

Förlåt om slutet suger. Säg till om jag ska göra om kapitlet så slutet blir bra - jag är inte bra på det här..

Om du nu har läst denna FF, från början till slut, så lämna gärna en kommentar. Hur har denna FF varit?


62 - Kapitlet-som-borde-ha-ett-bra-namn-men-inte-fick-det
Snart anlände Hogwartsexpressen på plattform nio och tre kvart, och när Albus tittade ut genom fönstret från kupén kunde han se Harry, Ginny och Lily som stod på plattformen och väntade. Albus lös upp av att se dem. Lily hade han inte sett på nästan ett år nu, och han längtade verkligen efter att få komma hem igen. Ellie och Sco verkade känna likadant som Albus, så de steg av Hogwartsexpressen på en gång med packningen släpandes efter sig.
När Albus kom fram till sin familj fick han en stor kram av både Harry och Ginny, och Lily snarare slängde sig över honom. James kom ut på plattformen en stund senare och slöt sig till familjen.
Albus kunde se hur Ellie gick fram till sin mamma och kramade om henne. Sco mötte upp sina föräldrar lite längre bort. För ett ögonblick såg det ut som om Scos pappa nickade som i en hälsning till Harry, och det måste ha varit så, eftersom Harry nickade tillbaks.
När de hade pratat lite med sina föräldrar kom Ellie och Sco tillbaka till Albus igen.
”Ja, vi ses väl snart igen då”, sa Ellie och log. Sco nickade.
”Vi får höras på tefelonerna sen”, sa han. Ellie skrattade, men Sco verkade inte förstå varför.
”Japp, vi ses!” sa Albus glatt.
Ellie gav Albus och Sco en varsin kram och gick sedan tillbaka till sin mamma.
”Vi ses i sommar, Al” sa Sco glatt.
”Självklart!” svarade Albus, och sedan återgick de båda till sina egna familjer.

När bilen stannade på infarten till huset på Godric’s Hollow klev Albus ur den med en gång. Han gick in i huset först av alla och andades in doften av sitt eget hem. Det kändes så otroligt härligt att vara hemma i huset igen.
Albus skyndade sig med att hjälpa till att bära in kofferten han hade haft med sig från Hogwarts, och efter det gick han direkt in till sitt rum. Packa upp kunde han göra senare. Just nu ville han bara njuta av att vara hemma.
Efter att ha stått i rummet ett tag och bara varit inne i sina egna tankar satte sig Albus på kanten av sin säng. Han lutade sig bakåt och la sig i sängen. Säng nummer två var det här. Det var väldigt skönt att andas in lukten av sina egna lakan och sitt eget rum, men Albus saknade redan himmelsängen på Hogwarts.
Han slöt ögonen en stund, men satte sig sedan upp. Då kände han att han hade kvar något i den vänstra fickan på byxorna.
Albus stoppade ner handen och drog upp den sista av chokladgrodorna som han hade köpt på Hogwartsexpressen. Han ryckte på axlarna och öppnade asken. Chokladgrodan hoppade iväg utom synhåll, men Albus brydde sig inte. Istället tog han ut kortet som låg i asken.
”Harry Potter”, stod det högst upp, och under det stod en kort faktatext om Albus egen far.

Harry Potter, eller pojken som överlevde, har varit en av trollkarlsvärldens mest berömda trollkarlar genom tiderna. Vid ett års ålder överlevde han den dödande förbannelsen, och som sjuttonåring besegrade han Lord Voldemort. Han utsattes från att han var elva år hela tiden av svåra utmaningar.
Hade det inte varit för Harry Potter skulle han-som-inte-fick-nämnas-vid-namn fortfarande vara bland oss, och trollkarlsvärlden hade inte varit sig lik vad den är idag.

Albus vände på kortet, och Harry visade sig på baksidan av det.
Någonting lös upp inom Albus, och gjorde honom varm inombords. Han var inte säker på vad det var, men det gjorde honom glad. Det fick honom att le stort.
Harrys ansikte strålade tillbaka mot honom, och för första gången i sitt liv kunde Albus verkligen se sig själv i det.

Oavsett hur skönt det var att komma hem till sin familj kunde Albus inte undgå att han nu kunde säga att han hade två hem. Hogwarts var mer än bara en skola. Det var Albus andra hem, och han kunde sätta Merlins underbyxor på att det inte skulle gå många timmar innan han började sakna Hogwarts igen.

----------------------------------------------

Och nu var denna FF slut.. Haha

Nooo den är slut ♥ denna ff♥♥♥♥♥♥♥