Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Det är dags att sova en stund. Jag ska berätta en saga som får alla dumma drömmar att försvinna." Hon log.
"Du vet hur morfar är eller hur? Stor och stark. Du ser han har alltid varit stor och stark. För länge sedan innan jag var här så mötte han Zydar för första gången. De kämpade och kämpade men den dumma Zydar förlorade som du ser. Morfar vann och fick en stor skatt som belöning. Han fortsatte, Hittade vänner och kamerater och sen blev de pirater." Hon såg Sammi hade somnat och log.
"Och det är så man får någon att älska en." Viskade hon mjukt.

John skrattade. "Du berättar sagan bra. Och förstorar bilden om mig." Han pausade och såg upp på Kiliah. "Tack, Kiliah. Den var väldigt fin. Om vi stöter på Zydar igen, då är vi beredd. Vi ska förgöra honom."
John log lite. "Det var inte meningen att skrämmas. Lägg dig och vila med Sammi, jag håller ordning här på däck."

Hon log och nickade.
"Det är så man skapar hjältar pappa." Hon log mjukt igen och gick ner och lade sig med Sammi intill sig.

Tom hade kommit fram och log.
"Så du ska bli en hjälte nu?" Han log.
"Det är ditt mål att bli en bra morfar. Du har redan lyckats."

Han log bara och såg efter Kiliah då hon gick ner till sitt för att lämna John och de andra kvar på däck.
"Mitt mål? Det har det aldrig varit, Tom. Aldrig att bli en hjälpte heller. Jag antar att det kommit naturligt för mig bara.", sa han retsamt och skrattade. "Och du Tom? Har du inga mål i livet? Eller kommer du alltid segla med oss? Med mig? Vara en pirat?"

Han log och skrattade.
"Jag har inga mål att sluta vara pirat. Jag älskar äventyret så mycket." Han såg mot honom och nickade.
"Hur kan man inte gilla att slåss mot elaka pirater och bli stormrik?" Han flinade.

John skrattade och klappade kamratligt med handen över Toms arm. "Det är därför du seglar med oss!", skrattade John och nickade instämmande. John älskade att slåss med elaka pirater och samla förmögenheter. "Du är omtyckt bland oss. Och jag gillar att ni andra kommit bra överens med de senaste tillskottet. Våra nya vänner, de må vara gamla, men de är kloka, kunniga och erfarna." John syftade på de pirater de anlitat för att utöka besättningen.

"Det är klart att jag gör. Hade jag inte kommit överens hade jag klivit av båten och lämnat livet som pirat." Han log och skattade.
"Hon är verkligen driftig. Underskatta aldrig en kvinna som städar. Det kommer från hjärtat."

John skrattade igen. "Var inte så säker på det. Hade du inte acceptera dem som din familj hade jag själv låtit dig gå på plankan, Tom." John skrattade och började gå över däck. "Ja, hon jobbar bra. Hon har ett gott hjärta."

Han fnös.
"Jasså? Har vi ens en planka?" Han flinade men han suckade. Klart de hade en. Hur skulle de annars gå på och av båten?
"Förlåt mig kapten jag ska bättra mig."

"Ingen fara min vän. Låt oss ta ett glas. Hämta romen så spelar vi med Roy, han vill säkert förlora, eller jag menar, spela igen." John log mot Tom och nickade mot Roy som satt vid bordet och spelade kort med sig själv.