PRS Lupple & Medi

"Okej jag lämnar er nu." Maria såg på dem och log innan hon lämnade rummet och Willow log mot honom.
"Ja jag sov gott. Trots att jag blev sövd. Ärligt talat ville jag det innerst inne men jag vågar inte fråga Alexander." Hon såg på honom och suckade.
"Jag skulle ha frågat." Hon klappade på kanten.
"Sätt dig här så du kan smeka min arm istället för min fot." Hon skrattade och tog en tugga av våfflorna med sirap på.

Dorian svalde hårt, det var positivt att hon såg det så han hade bara väldigt svårt att se det på samma sätt.
" Bra att du sov gott. " Sa han och flyttade sig försiktigt till sängen och la sin arm om hennes axlar och pussade hennes huvud försiktigt.

Hon såg på honom med en kärleksfull blick och hon log stort.
"I morgon kommer Allie och förhoppningsvis våra mobiler. " Hon log mjukt och såg mot fönstret och drog ett djupt andetag. Hon ville inte stanna inne för alltid.
"Kan vi gå ut idag? Du får hålla om mig, bära mig men du släpper mig inte." Hon åt upp det sista och drack av mjölken.
"Jag vill se eran fantastiska trädgård."

Dorian log mot henne och nickade.
" Heja mobilerna." Sa han och flinade lite men sken sedan upp av hennes ord. Det var underbart att höra.
"Jag lovar att hålla i dig hela tiden. "Sa han ärligt och smekte hennes axel lätt.

"Snart är det höst och min födelsedag. Du har inte frågat om den. Det är okej om du frågar." Hon skrattade och flyttade på brickan och makade sig närmare.
"Jag kanske ska låna en klänning så jag inte ser ut som en smalare version av Dorian Vinther med kurvor."

Dorian skrattade lågt.
" Jag vet att det är din födelsedag snart. " Sa han och la huvudet på snedden. Vad hade han att fråga om den förutom fråga han skulle ställa just den dagen.
Han skrattade igen och nickade.
"Det låter som en riktigt klok idé. "Sa han ärligt och kysste hennes kind lätt.

"Hur vet du det? Jag har inte sagt något om det." Hon såg på honom.
"Har du snokat fram min födelsedag?" Hon satte sig upp och petade honom i midjan.
"Det är fult." Hon skrattade medan hon tog sig ur sängen.
"Säg en färg då."

" Såklart jag har. " Sa han och skrattade lågt.
" Jag som pojkvän ska ju veta sånt. " Sa han allvarligt och följde henne med blicken och ryckte på axlarna.
" Svart?" Föreslog han tyst.
"Eller nått ljust. " Sa han sedan och log mot henne.

Så då vet du att jag är född 31 Oktober?" Hon flinade och nickade.
"Något ljust för dig. Mörkt kan man ha på hösten." Hon gick iväg och kom snart tillbaka med en lavendel färgad klänning på sig och hon snurrade runt.
"Så vad tycker du? Jag gillade den."

" Jag vet. " Sa han och flinade lite. Det var verkligen snart. Han svalde hårt och skrattade.
"Ska jag bära ljust? " Sa han och la huvudet på snedden och såg sedan klänningen.
" Den är underbar. "Sa han leendes.