wolfy & rollspelare prs

Han la huvudet en aning på sned innan han fokuserade på att spola framåt några dagar, stannade upp då han kände på sig att dagen skulle föra med sig kaos. Deras drömdotter var allt annat än en solstråle idag.
”Är du helt säker?” frågade han roat.

Cleo himlade med ögonen och reste sig upp för att plocka upp dottern, som hon bestämt sig för skulle heta Stella. Hon gick fram till ett av de stora fönstren och viskade småsaker i hennes lilla öra medan hon pekade på olika byggnader och bilar. Det tog inte lång tid förrän Stella blev lugn och slutat skrikgråta.
"Jag älskar bebisar, Jonathan." log hon stort.

Cleo hade förvånansvärt god hand med småbarn. Tvivlat på henne hade han inte gjort men ändå blev han lite överraskad. Han följde henne leendes med blicken och lutade sig mot väggen med armarna korsade över bröstkorgen.
”Bra att veta, tack att du berättade.” Han skulle nog få höra det några gånger till.

"Kolla, det där är din idiot till pappa." flinade Cleo och vände Stella mot Jonathan. Cleo fokuserade lite och log nöjt då Stella började gråta när hon såg Jonathan. Hon skrattade till och räckte ut tungan innan hon vaggade Stella i sin famn igen.

”Vad snällt att du vänder vår dotter mot mig.” Han tryckte sin hand mot hjärtat och skakade tillgjort sårat på huvudet. Han satte sig ner på huk och sträckte ut armarna mot Stella, efter lite övertalning vågade hon lämna sin mammas famn. ”På hennes näsa att döma vågar jag bestämt påstå att hon kommer bli pappas flicka!”

Cleo fnittrade till och kollade på honom med stora ögon, de var så otroligt vackra med varandra. Hon nickade sedan lite, hon fick bli vems flicka som helst.
"Jag tror jag gillar det här mer än mitt riktiga liv." sade hon tyst.

”Vad är det som gör drömmen bättre än ditt riktiga liv?” Han pussade Stella på kinden och log då hon skrattade till, gick sedan för att sätta sig ner bredvid Cleo.

"Vi är lyckliga, ingen drottning eller Ben som spökar, ingen här kollar ens på oss, Stella, allt." sade hon och kollade på honom. Hon gillade att drömmen inte var ansträngd, hon kunde bara vara utan att bry sig om annat.

”Funderar du fortfarande på min gammelmormor?” Han förstod givetvis att hon inte hade några positiva minnen från middagen, men han hade hoppats på att hon inte skulle bekymra sig för den gamla tanten längre då hon inte behövde träffa henne igen om hon inte så vill. ”Men jag förstår hur du menar. Ibland är allting bättre i drömmar.”

"Vi behöver inte oroa oss över säkerheten för det finns inte strigoi här." suckade hon och kollade på honom. Hon önskade verkligen att hon aldrig behövde vakna upp, sov bra som det var redan.