Skriva av sig-tråden

Nu vet jag inte vilken religion din vän tillhör, men min syster som är judinna får exempelvis inte visa axlar (eller ens armar över armbågarna) för främlingar, så jag antar att det är någon sådan anledning.

Kan du inte sudda ut hennes ansikte på bilden, eller kanske klippa bort henne i photoshop? Om du vill kan jag försöka hjälpa dig, jag är ganska bra på photoshop (kan exempelvis försöka få det att se ut som om hon har en ordentlig tröja på sig eller ta bort henne helt).

Vill du ha hjälp så kan du maila bilden till [email protected] och berätta vem av tjejerna på bilden som är du! ♥

Sätter inom spoiler så de som vill läsa kan göra det medan de som inte vill slipper.

kinshaw - Det är väldigt lätt hänt att man börjar tänka på jobbiga saker när man druckit. Har du funderat på att prata med någon du litar på om din saknad och sorg? Kanske någon som är lite äldre och kan hjälpa dig att bearbeta det? En förälder, eller kanske en skolkurator eller sådär?

Något du kan göra själv är att skriva om det, ifall du har svårt att prata om det. Skriv allt du känner och tänker kring det. Du behöver inte visa det för något, utan skriv för att få dina tankar i text, ibland är det lättare att förstå sina känslor då. Lycka till!

Yvja
Jag snackar med min närmsta vän om det, eftersom hon förstår på ett sätt som ingen annan i min närhet gör eftersom hon förlorade sin pappa för några år sedan. Mina föräldrar är det ingen idé att jag snackar med... gick till en psykolog innan sommaren, hon sa att hon skulle ringa mig efter en månad men då hon inte ringt så struntar jag i henne. Skolkurator är inget alternativ då jag gått ut skolan.

Jo, jag vet. Gör det någon gång per år men det skulle nog inte skada att göra det lite oftare. Tack!

kinshaw - Skönt att din närmsta vän förstår, och förmodligen skönt för henne att kunna prata om sin förlust också (har själv förlorat min pappa och samtliga mor/farföräldrar. Det är jobbigt, men blir lättare. Ibland är tid allt som hjälper, tyvärr).

Psykologer är ofta grymt fullbokade, men om du inte gillade just den psykologen så kanske du kan ta kontakt med vårdcentralen och se om de har en kurator du kan prata med i stället. Kuratorer brukar vara lite lättare att prata med än psykologer, tycker jag i alla fall. =)

Yvja
Lättare blir det självklart, men helt bra kommer det inte bli. Det kommer alltid vara jobbigt på ett eller annat sätt.

Hon var den som fanns på vårdcentralen... och vet inte om det finns någon annan att välja på här eftersom jag bor i en väldigt liten kommun. Men grejen är att jag tyckte om henne väldigt mycket, hon var lätt att snacka med och bara allmänt bra. Nu känns det bara konstigt ifall jag skulle ringa henne efter 6 månader och be om en tid...

kinshaw - Till slut blir det bara jobbigt som en liten sorg inombords. Jag lovar. Särskilt om man får hjälp med sorg så kommer man till sist att minnas de bra sakerna bättre än saknaden.

Låter ju som om hon var jättebra! Låt det inte kännas konstigt att ringa henne efter 6 månader och be om en tid, hon har säkert varit med om konstigare saker. Om hon frågar varför så kan du ju antingen säga "Du skulle ju ringa, men gjorde inte det, så jag väntade." (om du vill vara lite tjurig) eller "Jag trodde det skulle gå bra ändå, men jag tror jag behöver prata med dig igen." om du vill vara mer neutral.

Jag förstår inte hur allt jag säger kan bli så jävla fel, när svaren egentligen blir precis vad jag vill ha.

Snackade precis med pappa om julen och farsdag. Mina föräldrar skiljde sig för ett och ett halvt får sen. Innan dess firade vi alltid jul tillsammans, hela släkten.

Förra året var jag och syrran hos mamma över jul, så i år är det egentligen pappas tur att ha oss här. Men jag vet inte om jag vill fira jul med honom. För om vi firar jul med honom som blir jag och syrran tvungna att fixa i princip allt själva, för han struntar i julbak osv. Det kanske låter jättefånigt, men om man inte förbereder sånna saker så blir det ju ingen julstämning. Dessutom har pappa ingen släkt alls att fira med förutom farmor och hon är halvt senil.

Om vi firar jul hos mamma så kommer mormor och morbror. Kanske moster från London och jag har ingen aning om ifall mamma vill att hennes nya kille ska komma. Oavsett så blir vi flera personer och bara det känns juligare. Med mamma julbakar vi tillsammans allihopa och hon köper julpynt & julgran och anstränger sig för att det ska bli fint. Flera tidigare jular har det hänt att pappa gått ut med hunden precis innan vi ska äta och sen inte kommit in i tid. Och även om han vill att vi ska ha det bra, så kan man aldrig vara helt helt säker på att han håller sig nykter en jul heller.

Jag vill vara hos mamma, men det känns bara så himla fel att säga nej till pappa. Det är ju hans tur och han har ingen annan att fira med. Han sa själv när jag pratade med honom att jag skulle göra det som jag känner är rätt och skita i om han sitter ensam och gråter på julafton. Det känns ju jävligt bra, verkligen.

Till det som egentligen är mindre viktigt; farsdag. Jag föreslog att vi skulle köpa trisslotter till pappa och fira honom lite sådär. Men jag ville helst vara borta på USC-möte klockan två. Då hävdar han att vi aldrig kommer ha hunnit lagat mat & fika tills dess, men att det inte spelar någon roll för att jag ju ändå kan skita i honom idag med. Jag har i princip bestämt mig för att stanna hemma, men det känns ändå inte bra. Just själva grejen att han får mig att känna mig så himla värdelös och patetisk.

^ Jag förstår hur det känns. Mina föräldrar har varit skilda i 12 år så jag är van om jag säger så!

Jag har alltid bott hos min mamma sedan dom separerade och bara varit hos pappa varannan helg fram till för ett år sedan. Nu är jag ungefär 50/50 hos båda föräldrarna. Men trots att jag har bott hos mamma har jag alltid firat jul med pappa för att hela släkten kommer och vi har samma traditioner varje år! Det har varit underbart och min mamma har inte alls brytt sig särskilt mycket eftersom att hon inte är någon julperson och vi har alltid haft något slags firande med henne på juldagen.

Jag tycker du ska välja med hjärtat. Det var dina föräldrar som separerade, därför får dom leva med smällarna att dom kanske blir bortvalda ibland. Ta inte på dig något ansvar i såna här val, man lär sig att göra så. Jag har valt att inte få dåligt samvete över saker och ting som rör val av förälder eftersom att det inte var mitt fel att dom separerade.

^Har pratat igenom saken mer nu & det känns bättre. Att välja mamma i jul var ett enkelt val när pappa sa att han inte ville ha någon julgran, haha...