En hejdlöst gapskrattsframkallande parodi på Harry Potter och Twilight

Haha, bra.
Liskom... bara... omh...

OMG asg åt allt som man kan asg åt plus lite till. Älskar Voldis adjektiv-berättelse satt och skrattade i en kvart innan jag kunde fortsätta läsa.


''Dyk till sjöns botten och leta efter något misstänktsamt (typ Snapes Hello Kitty-docka) jogga sedan...'' omg döööörrrrrrr

Jättebra!

Tackar, tackar alla. Egentligen skulle vi kunna posta mer nu direkt men det är väl bättre att ni får vänta lite?
/The Evil DUmbledore

Haha ääägigt.

nu kan väll mer komma??

Mer!

Omg, döööör! xD

Okej, eftersom jag har fått en vädjan om mer, så kan jag väl ta och lägga upp ett avsnitt till!
Tillägnat Ginny.:.Weasley!

Detektivernas snigelhotells perspektiv!!!!!!:

Det började plötsligt dugga från himlen. Harry, Ron, Hermione och Jöjköpp Blöck suckade djupt. Nu skulle ju deras snigelhotell regna bort! Harry suckade och stoppade om sniglarna i rum 3 som just somnat efter att ha haft vilt kuddkrig i två timmar. De var så söta när de sov! Men snart skulle de spolas bort av en tsunami.
“Bäst vi söker skydd”, sa Hermione som brukade vara den smartaste, så resten litade på att hennes förslag var bra. “Det börjar regna mer nu.”
Men plötsligt lade Harry märke till att regndropparna som föll mot asfalten faktiskt var orangefärgade, inte genomskinliga som normalt regn. Han gapade mot himlen för att fånga en droppe i sin mun. Den smakade sött, som frukt, som någon tropisk frukt som han mycket väl kände igen... som... PAPAYA!!!!!
“Ta SKYDD!” vrålade Harry. De andra som inte fattade vad han gapade om, hjälpte honom ändå att dra den sovande Löpön/Lupin i skydd under ett stort träd. Där stod Flummentorerna och småfnittrade. Av någon anledning började de gapskratta när Hermione kom inom synhåll (det visade sig senare att hon hade en mikroskopisk lerfläck på kinden vilket var EXTREMT KUL enligt dem).
De stod under trädet ett tag, dropparna blev större och tyngre och splashade mot marken, och plötsligt regnade det papayafrukter! De stora, tunga frukterna föll mot asfalten, de exploderade och det gröna skalet gick sönder, och det stänkte mörkt orangefärgade bitar av fruktkött och saft över deras fötter där de stod under trädet. Papayaregn var livsfarligt, som tur vad hade Harry dock upptäckt det i tid och räddat deras liv! Efter en stund avtog regnet och de började traska tillbaka till den Igenlappade kitteln, vilket gladde dem alla eftersom det var något irriterande att vara fast med Flummentorernas torra skämt (“Och då... HIHIHEHAHAHAHAHAHAH ...då... HAHAHA ...och då sa tomaten... HAHAHAHIHI ...kom nu kethup, så går vi... HAHAHAHAHAHAHAIAHIAHI!!!”).

~

Åhhhh jag älskar er owO och flummentorerna.