Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

Han log och styrde stegen mot den exklusiva avdelningen.
"Far har bättre uppsikt över henne. " Sa han och tryckte på en knapp.
"Hon är mer värdefull än presidenten." Viskade han.

Xaden nickade sakta och följde efter honom. " Jag vet. " Viskade han stilla.

Dörren stängdes och de 4 åkte upp. Caleb såg på Xaden och nickade.
"Hoppas hon är bättre snart. Så vi kan ta hem henne och hålla koll på henne."

Xaden nickade sakta och lutade sig mot väggen i hissen. " Om hon nu följer med oss. " Suckade han och såg på alla våningar. " Skriv till din far om att jag behöver ha en privat stund med honom senare. " Bad han lugnt.

"Tror du hon kommer sluta?" Frågade han och såg oroad ut.
"Men hon kan inte. Hur ska vi få henne till..." Vincent stötte till honom och drog upp mobilen.
"Inte här C. " Viskade han.

Han suckade lågt och ryckte på axlarna. " Jag har bara en känsla av att den flickan kommer göra precis vad hon känner för. " Sa han ärligt.

"Och vad ska vi göra om hon flyr?" Frågade han lungt och nickade.
"Han kommer att ha ett samtal med dig efter. " Han hörde hissen plinga till och han klev ut.

Xaden såg på honom med ett roat leende. " Låt oss hoppas att hon inte flyr. " Sa han torrt och klev ut ur hissen och nickade angående det andra.

Han gick ner längst en korridor och hittade snart hennes rum. I sängen låg hon och skrev på ett papper och hon verkade helt inne i vad hon gjorde.

Xaden studerade henne en kort stund innan han varsamt knackade på dörrkarmen. " Ursäkta. Men får vi komma in?" Log han mot henne med sitt mest charmiga leende.