Argus Filch [SV]

Fantastiskt! ♥

Superbra.

Awesome!

Tack så myckeet!

Mary Mintsone,
aa visst är det bra, jag såg det på nån fanfic och snodde det hähä c;

SUPERBRA! ♥♥♥

Tack!

Kapitel 18 kommer häär

”Filch!”
”Peakes...?”
”Georgia! Hur är det? Du är precis dig lik.”
”Så kul att få komma tillbaka hit igen!”
Framme vid Hogsmeade Station fylldes luften med småprat, gamla Hogwartsvänner som var överlyckliga över att få ses igen.
”Och vem har vi här då?”
Nio ögonpar vändes mot Argus. Det tionde, hans pappas, undvek honom omsorgsfullt.
”Det här är Argus. Min son.”
”Börjar du på Hogwarts nästa år, lille vän?” Argus far lät inte sin son svara.
”Stämmer”, sa han kort. Sedan gick han snabbt vidare till ett nytt ämne. ”Han den där nye rektorn då, vad tror ni om honom?” Argus förstod. Hans far skämdes för honom, över att ha en ynk i familjen.
Under vandringen upp till slottet var det knappt tyst ens en sekund. Alla hade så mycket att säga, minnen att dela med sig av.
”Vad sägs om att återstarta vårt gamla quidditchlag?”
Skratt. En sarkastisk kommentar.
Argus såg en helt ny sida av sin far. På den korta tiden det tog att vandra upp till slottet hade hans pappa blivit flera år yngre.

Argus lade knappt märke till att småpratet tystnade, att de var framme vid det stora slottet. Under hela vandringen upp dit hade han bara haft en enda tanke snurrandes i huvudet, ett enda ansikte inristat på näthinnan.
Anthonia.
Det var så längesedan nu.
Hur skulle det kännas, när han fick syn på henne? Skulle hon känna något? En liten förhoppning fanns någonstans djupt inom honom, om att hon skulle minnas igen om hon bara fick se honom. Argus försökte slå bort tanken, han visste bättre. Att hoppas var farligt.
Men ändå.
Han kunde inte låta bli, som ett frö hade tanken planterats inom honom och växte nu snabbt och okontrollerat med en väldig hastighet.

”Kommer du, Argus?”
Argus väcktes ur sina funderingar. Han stirrade upp och såg för första gången Hogwarts ordentligt. Han betraktade de många tornen och kunde inte skaka av sig känslan av att slottet inte var verkligt, att han drömde. Det var fantastiskt. Efter en lång stund slog han ned blicken och följde sin pappa in genom de massiva ekdörrarna, med Mrs Norris tätt efter sig.
Argus hann inte ta sig en ordentlig titt på den stora entréhallen de kom in i innan de vek av till höger och gick igenom en dubbeldörr.
Rummet de kom in i var ofantligt stort. Vid första anblick trodde Argus att han befann sig utomhus igen. Golvet var täckt av något som liknade glittrande snöflingor, och fler regnade ned från det mörka taket som mer liknade himlen utanför än ett tak. Pyntade julgranar kunde ses längs väggarna, där också långa bord med mer festliga maträtter än vad Argus någonsin sett förut stod radade. Överallt i salen sågs dansande par, med glittrande klänningar och stiliga kostymer. Argus kände sig ohyggligt underklädd i sin gamla vita skjorta.
Borta i andra sidan salen stod ett långt bord där personer som Argus antog måste vara lärare satt och avnjöt den ljuvliga festmåltiden. I mitten av bordet satt en man med långt silvervitt skägg och midnattsblå klädnad som Argus antog måste vara rektorn. Argus kunde svära på att han fick ett litet leende av den gamle mannen innan han vände sig mot kollegan som satt till höger om honom.

”Pappaa!” Thea kom springandes och gav sin far en lång omfamning. Hennes far snyftade lågt. Inte ens Argus kunde undgå att se att Thea såg fantastisk ut med sin mörklila långklänning och korkskruvslockiga mörka hår, men det hindrade honom inte från att fyllas med ett så starkt hat att han var tvungen att koncentrera sig hårt för att inte hoppa på sin syster. Thea kastade en hastig blick på sin yngste bror, och Argus tyckte sig nästan ana en antydan till rädsla i hennes ögon.
Ett ögonblick senare dök Anthon upp. Han var klädd i smoking och hans hår var prydligt tillplattat. Vid sin sida hade han en mycket vacker flicka klädd i blått som Argus väl kände igen. Det långa änglalika håret. De havsblå ögonen.
Åh nej.
Åh nej, åh nej, åh nej!
”Pappa! Äntligen, jag trodde att du aldrig skulle komma. Du känner väl redan min dejt ikväll, men får jag presentera Athonia...?”

Super duper bra!

Så himla bra! Älskar det här kapitlet ♥♥♥
Du kan inte rösta på fler inlägg idag! Den där rutan borde inte få komma upp när jag försöker gilla ditt kapitel!

Hihi åhh tack! ♥

jättebra