Även om Aidan verkar lite trevande och osäker på saken så står han ändå fast som sten.. eller kanske lite mer som en fjäder, men Jack bestämmer sig för att låta det samtalsämnet glida ut i sanden. Att tvinga på ett samtalsämne som ändå inte gör någon nytta eller leder någon vart är väl bara att strunta i, de kommer att sitta här tillsammans i några dygn ute i havs, och även om smeden hittar ute i vattnet så är det en läskig tanke. Kanske för det faktum att magen knips ihop, bränns av nervositet, det känns bara konstigt, som att något inte står rätt till. Kanske det har med hans humörsvängningar och gubb-aktiga attityd har väl en tendens att bli lite mer paranoid än den vanliga människan.. Om han varit synsk med samma känsla hade han börjat ro likt förbannat och skicka Faerenduils soldater till Kings Landing, inte för att han skulle ha makten till det, men ändå. Att starta ett litet krig med Cersei för att Jack har lite ont i magen är nog ingenting någon av de styrande alverna skulle ens fundera på. Han borde nog svalka sig lite för att få bort alla dessa knasiga funderingar, om Aidan inte har dem borde väl ändå inte han behöva oroa sig? Eller?
”Stöddigt, hoppas det håller kvar sig när vi sätter fötterna i den där illaluktande staden..” Skämtar tjugofemåringen, som finner sig aningen road av det där ansiktsuttrycket som glidit över Aidans ansikte, det verkar dock inte som att det kommer att hålla särskilt länge. Han faller än en gång i tystnad medan armarna gör sitt jobb med att ta dem framåt, och fokuset återgår till lilla Sadie som ligger och slickar sig om tassarna. Hon kanske kan lukta fram Earendil.. se till så att han är okej och att de hittar honom. Kanske Aidan skulle hitta honom bättre.
Ögonbrynen rynkar ihop sig medan tankarna rullar nonstop innanför pannbenet på den unga smeden. Om man lever som en varg tillräckligt länge kanske man typ blir en? Herregud, är det seriöst en tanke som Aidan har där inne i huvudet och faktiskt funderar på? Att lämna sitt mänskliga sinne och förbli en varg även om han skiftar till människoform? Om det är vad Aidan vill är det väl ändå ingen mening alls med att ens ta sig till Kings Landing för att försöka få ett förhållande med Earendil? Då är det väl ingen mening med att ha ringen på fingret? Jack sitter där alldeles förvirrad med stora, förvirrade ögon medan ansiktet börjar falla ner i en liten grimas. Varför sitter de ens i båten?
”Jag antar att du kan göra så om du vill, men då kan vi lika gärna vända tillbaka Aidan.” Påpekar han försiktigt, han vill inte förlora sig ner i ilskan och skrämma bort den andre, han kanske genuint vill tillbaka då. Jack själv har aldrig haft några liknande tankar, men kanske om han inte fått någon hjälp alls, kanske han haft likadana funderingar. Naej, troligen inte med tanke på det kontrollbehov han har. Men han måste ändå hålla respekten uppe, jepp.
Såklart Aidan såg det som ett litet skämt, eller som en riktigt korkad fråga. Om han börjar fundera på om de egentligen kommer att hitta honom, eller om något hemskt kan ha hänt. Kings Landing är ju ändå den plats där de hemskaste sakerna sker, men kanske Aidan inte vågar tänka på något liknande. Är det Jacks roll att förbereda honom, eller hålla honom skyddad i ytterligare några dagar? Det är en bra fråga, om ändå Earendil kunde läsa tankar och skicka iväg något meddelande.
”Det beror på hur du vill göra?” Frågar Jack med en lätt axelryckning, han har inte direkt planerat det själv, för vad har han att säga till om egentligen? Visst kan han hitta någorlunda i Kings Landing, han har lite kontakter.. och att smyga in i kungafamiljers hus är han riktigt duktig på, men att få kontakt med någon som antagligen är konstant skyddad? Uppmärksamheten glider ner mot högen av bullar, och ser hur Sadie ser storögt på sötsakerna. Hon skulle nog kunna sluka i sig hela påsen med ett litet nafs. Bullar.. det skulle inte sitta så dåligt.
”Säkert? Jag kan ta en i såna fall,” jaja, man kan väl njuta lite åtminstone medan timmarna går. ”Tror du Sadie kan få en också?”
Mugglarportalen