Lumos :3 & LeoisLazyy

Hailey hoppade ut ur duschen en halvtimme senare, torkade håret lite grann och knöt det i två inbakade flätor innan hon svepte in sig i hennes vita badrock. En blick på klockan sade henne att den var halv tio. Det var långt kvar tills hon skulle behöva göra sig i ordning. Hon baddade sig över ansiktet med en handduk och såg sig i spegeln. Hennes gröna ögon var fortfarande prydda av lätt mörka ringar efter natten. Förhoppningsvis så skulle de försvinna om en stund.

Timmarna slingrade långsamt förbi, och när klockan började närma sig två så stod hon framför kroppsspegeln i hennes rum. Hon hade på sig en vinröd, stickad klänning och hade tagit ut flätorna i håret så det nu låg i rufsiga lockar över axlarna. Hon hade även lagt på ett tunt lager med smink och målat naglarna i en färg som matchade klänningen. Hon drog händerna genom håret en sista gång när klockan ringde ifrån hallen, och hon rätade på sig.
"Jag tar det!", ropade hon och försvann ner för trapporna. Hon drog upp dörren, och fick syn på hennes pappa samt hennes mormor och morfar. Hailey sprack upp i ett glatt leende, men han knappt hälsa innan hennes mormor omfamnade henne i en varm kram.

Framåt kvällen hade hela släkten samlats i soffan runt vardagsrumsbordet framför eldstaden. Hailey satt i hörnet av soffan med hennes fyraåriga kusin Jace i knät. Han fingrade med hennes rufsiga hår. Ögonen var halvt slutna.
Ungdomarna pratade om musik och kändisar, medan de vuxna pratade om politik och "vuxensaker".
"Jag blev så stolt när Haileys brev kom om att hon hade blivit försteprefekt", menade Haileys pappa.
Haileys morbror log. "Vem fick den andra platsen, Ley?", undrade han.
Det vred sig i Haileys mage. Vad skulle hon säga, nu då? Hon hade aldrig berättat för hennes föräldrar vem hon patrullerade med om kvällarna. Var det här verkligen rätt tillfälle? Hon harklade sig. Hon hade aldrig varit en bra lögnare ändå..
"Erhm.. Benjamin Howells", mumlade hon, önskandes att hennes pappa inte hade hört. Såklart hade hon inte den turen, och det dröjde inte länge förrän hennes pappa stirrade på henne.
"Menar du att du jobbar med honom? Hans son?", väste han ilsket, och Hailey ryggade tillbaka i soffan.
"Pappa, snälla-"
"Har jag inte lärt dig någonting? Jag har sagt åt dig att hålla dig borta från honom!"
"Jeffrey, snälla du", fräste Haileys morbror, och en blick från honom fick Haileys pappa att tystna. Hans bröstkorg höjdes och sänktes häftigt när han försökte lugna sig, men hans ögon glittrade fortfarande med ilska.

De vuxna växlade blickar med varandra, men lyckades snart få Haileys pappa på andra tankar. Hailey själv satt kvar i soffan en stund innan hon ursäktandes lade Jace i soffan och smög ut i korridoren och genom ytterdörren. Den kalla luften slog emot henne som en piska, och hon hyttrade till, men slog sig ner på yttertrappan ändå. Det vad kolsvart ute, och stjärnorna låg stadigt fästa på himlen tillsammans med månen. Varför, varför var det så viktigt att Hailey höll sig borta från honom? Varför kände hennes pappa ett sådant starkt hat mot honom och hans pappa? Hailey drog upp sin trollstav och gjorde mönster i snön med änden, innan hon riktade den framför sig, fokuserade på ett minne lyckligare än det nu.
"Expecto patronum."
Hästen sköts ut ur änden av staven som en blixt. Den galloperade runt i snön, cirkulerade omkring sig själv gång på gång innan den stannade på samma ställe som den börjat på och glittrade lite extra i månljuset.

Hogwartsexpressen stannade in på Hogsmeade klockan sju den kvällen. Alla som åkte med var slutkörda och släpade sig mot närmaste testral och vagn. Hailey inkluderad. Hon satte sig i en av vagnarna tillsammans med Belle som pustade ut.
"Sista året, då.."

Vagnarna stannade upp framför slottet, och de två tjejerna hoppade ut. Hailey kramade om kofferten och började gå mot huvudentrén. Packningen lämnade hon i hallen precis som alla gjorde. Professor Mcgonagall gick fram mot henne med raska steg.
"Miss. Jule! Mitt kontor. Jag vill prata med dig".

Hailey kastade en oförstående blick mot Belle men följde med Professor. Mcgonagall upp till den andra våningen. Mcgonagall uppgav lösenordet, och den stora stenstatyn flyttades åt sidan. En spiraltrappa i sten dök upp, och Hailey började osäkert gå upp. Hon hade ju precis kommit. Vad hade hon möjligtvis gjort? Mcgonagall höll upp dörren, och Hailey gick in för att sedan slå sig ner i stolen framför Mcgonagalls bord.
"Så", sade rektorn och slog igen dörren innan hon satte sig i hennes stol. "Ta en kaka", log hon, och Hailey sträckte en osäker hand mot kakburken. Hon var egentligen inte sugen, men visste bättre än att motsäga henne.
"Jag fick ett brev från din far angående din försteprefektsposition igår kväll", började rektorn. "Och jag har bestämt mig för att ändra på vissa saker."
"Vadå för saker?", undrade Hailey.
"Du kommer inte längre jobba med Mr. Howells. Istället kommer du patrullera med en prefekt i femman. Julie Dover."
Hailey kände hur hon blev varmare i kroppen. Irritationen övergick till ilska, och hon tog ett djupt andetag för att inte skrika rakt ut. Hon sträckte långsamt på fingrarna innan hon kramade ihop händerna igen.
"Han har ingen rätt att bestämma. Jag är faktiskt myndig!", väste hon.
"Jag vill att du och Mr. Howells håller er borta från varandra, också.", sade hon, och Hailey stirrade på henne.
"Det är för det bästa", sade hon bara.

Hailey pressade ilsket ihop läpparna.
"Godnatt, professorn", muttrade hon innan hon lämnade kontoret med hastiga steg. Hon skyndade sig ner mot den stora salen och norpade åt sig en macka. "Jag går och lägger mig", mumlade hon åt Belle innan hon fortsatte uppåt för de sju långa trapporna, halvt ätandes på hennes macka samtidigt.
"Tokstolle", sade hon till porträttet av den tjocka damen som svängde åt sidan. Hailey klättrade in och andades ut. Det var helt tomt där inne då alla andra satt och åt middag. Hailey svalde det sista av smörgåsen med svårigheter innan hon knäppte av sig manteln och gick upp till sovsalen.

Hailey slängde sig bakåt i sängen med ett frustrerat skrik. Hon var trött på allt och alla. Hennes pappa som betedde sig som skit. Hennes mamma som verkade hålla med honom. Men hon var även arg på Benjamin, som inte verkade vilja bättra sig. Han hade ett helt liv framför sig, och han kastade bort det. Helt i onödan.

Hailey visste inte när hon somnade, men när hon slog upp klockan så var det gryning. Hon satte sig upp i sängen och gned sig i ögonen innan hon svepte in sig i hennes morgonrock och försvann ned för trapporna till uppehållsrummet. Det var helt öde. Vad skulle det annars vara klockan halv sex en onsdagsmorgon? Hailey slog sig långsamt ner i fåtöljen framför eldstaden som var helt utbrunnen. Toppen. Det var kallt som döden, och det fanns inget att värma sig med. Hailey kvävde en gäspning. Hon var helt tom på känslor efter att ha funderat sig till sömns.