[PRS] Back to shcool

"Jag har ju inte direkt så mycket till val" suckar jag
"Du får bo hos mig!" svarar hon
Jag stirrar på henne och brister ut i ett enormt leende när jag fattar att hon är seriös.

Jag sitter och jobbar i en kvart tills jag faktiskt blir klar. Jag har hållt på med den här låten i snart en månad, och idag var den äntligen klar. Jag lyssnar igenom den en gång till och och ler lite smått. Den här är nog en av mina nya favoriter. Döpa den gör jag inte nu, så för tillfället heter den bara "Song 15". Jag brukar egentligen inte döpa mina låtar, men några av dem har ett namn. Jag sjunger inte i så många av dem heller, kanske hälften med och hälften utan.
Senaste minuterna hade fler människor kommit hit. Nu var skolgården lika full och livlig som vanligt. Massvis med högljudda elever som befinner sig i sin lilla del av skolgården.
Jag lyfter armen och tittade på klockan. Nu började vi om ungefär en kvart. Jag har inte särskilt bråttom, mitt skåp är nästan precis vid entrén, och mattesalen är nära också, vilket är nästa ämne.
Hmmm. Jag borde vara i samma mattegrupp som Rachel. Vad har hon tagit vägen?
Aja, hon är väl bara sen, tänker jag och börjar samla ihop mina saker.

Vi sitter kvar en stund och pratar, tills jag upptäckte att jag börjar om fem minuter. Jag slänger väskan över axeln, säger hejdå till madame och rusar ut.
När jag kommer fram till skolan så är jag redan sen så jag skiter i att hämta mina grejer och rusar bara till lektionen. Alla i korridoren stirrar på mig när jag tumlar förbi men jag orkar inte ens bry mig om det.
Jag kommer in i klassrummet precis när Mr Kazoo ropar upp mitt namn.
"Närvarande" flämtar jag

Precis när alla suttit sig ner i tystnad så rusar Rachel in i klassrummet. Kinderna är rosa och hon är andfådd.
"Ja...." säger Mr Kazoo med oljig röst och ler ett lömskt leende. "Så trevligt av dig att dyka upp, Miss Jones. Sätt dig på din plats."
Alla stirrar på henne i tystnaden. Hon ser ut som att hon vill sjunka genom jorden där hon står med blicken på golvet.
"Ja, magistern" mumlar hon.
Svagt fnissande hörs genom klassrummet när hon går bort mot sin plats. Jag tittar bort mot henne med en medlidande blick. Shit, såna här situationer är rena mardrömmen för oss som inte gillar sociala sammankomster.
"Ja då börjar vi då..." säger Mr Kazoo sedan med samma tonfall och leende. Han vänder sig om mot tavlan för att börja en genomgång och jag ryser.
Han är fan läskigt. Jag skulle kunna svära på att han är hälften orm eller nåt.

Jag sjunker ner på stolen brevid Ren och viskar.
"Jag har kommit på en sak........."
"Vad?" svarar han lågt
"Jag växte ju upp i Quebec, men min damm finns här i Toronto........ Dock så kan inte najader växa upp ifrån sina källor........."
"Vänta vad är det du säger nu?" viskar Ren smått förvirrat
"Jag tror inte jag är en najad........ Men jag kanske är en halvgud, och i så fall så skulle jag vara dotter till Poseidon eller Achelous"

"Vad snackar du om?!" väste jag tillbaka.
Halvgud? Dotter till Poseidon? Och den där Ache-nånting personen visste jag inte ens vem det var.
Hon öppnade munnen igen för att svara, men precis innan hon göra ett ljud så kände jag någon lägga en tyngd på mitt huvud.
"Inget småpratande"
Det var Mr Kazoo som hade kommit upp bakom oss. Han hade en hand på mitt huvud och den andra på Rachels. Han log det där hemska leendet igen innan han inte våldsamt, men hårdare än han borde, tryckte ner våra huvuden i skrivböckerna.
Vi satt blickstilla tills han gått och Rachel började krafsa ner nåt i hörnet av sin skrivbok. När hon var klar så skjöt hon det lite närmare mig.
"Vi snackar sen" läste jag tyst för mig själv.
Hon tittade på mig och jag tittade tillbaks och nickade.

Jag ger Ren ett svagt leende och börjar sen jobba.
Det var igår jag kom på att jag helt enkelt inte kunde vara en najad, jag har liksom känt hela tiden att det var något fel på den teorin men det var först när jag gick (och gick och gick och gick lite till) som jag kom på vad det var. Jag hade liksom läst på, men den detaljen om att man är beroande hade jag aldrig tänkt innan.
((1. det är sant det som Rachel säger och 2. JAG ORKAR INTE VARA EN NAJAD DE ÄR TRÅKIGA!!!!!!!!!!))

Resten av mattetimman försöker jag att fokusera på talen, men det är hopplöst. Jag kan inte sluta tänka på det Rachel sa.
Är inte Poseidon nån grekisk gud??
Jag kunde vara mer förvånad, jag har ju fattat att Rachel inte är som alla andra. Och tydligen inte jag heller...
När det äntligen ringer ut så är jag snabb ut ur klassrummet. Delvis för att jag måste prata med Rachel, och delvis för att ju mindre tid jag spenderar med den där orm-mannen desto bättre. Vi småspringer ut i korridoren och ut mot skolgården. Lämna grejerna känns inte lika viktigt just nu. Vi småspringer ända tills vi kommer till den stora eken som ligger lite mer avlägset från resten. Här har jag suttit många gånger. Det är bara så skönt att sitta under det här trädet, lite längre bort från alla andra. Plus att jag alltid känt mig trygg varje gång jag är runt nån typ av natur. Jag har aldrig riktigt fattat varför, men jag har inte tänkt på det så mycket.
Vi slår oss ner på gräset bredvid den stora, breda stammen.
"Ok..." säger jag sedan. "Vi måste prata. Vem börjar?"

"Jag börjar eftersom jag antagligen förvirrat dig" säger jag med ett litet leende.
"Okej" svarar han
"Jag trodde jag var en najad därför att jag hade en anknytning till vatten och att vara en najad är lättare att acceptera än att jag skulle vara en halvgud. Men igår så gick jag på en promenad och insåg att jag hade läst att najader inte kan leva utan sina källor. Dock så växte jag upp i Quebec vilket är ganska långt ifrån dammen. Då kom jag på att jag kanske är en halvgud, och som den nörd jag kan jag typ alla gudar och gudinnor." förklarar jag

Jag satt bara och stirrade på henne i tystnad några sekunder. Vad i...?
"Ehh, ok" svarar jag lite smått förvirrat. "Vad innebär det?"
Hon skakar på huvudet.
"Jag är inte riktigt säker än." svarar hon. "Jag har en aning, men det är lite för tidigt för mig att säga".
Vi är tysta en stund. Allt man hör är fågelkvitter från något i trädet och avlägsna prat och skratt från skolgården.
"Så, ja." säger jag sedan. "Jag har väl inte riktigt så stora nyheter att säga men jag har i alla fall lite uppdateringar..."
Jag började berätta mina små experiment. Om att jag kan få saker att växa, men inte från ingenstans. Att jag kunde kontrollera sten, och mina teorier om andra jordmaterial.