Privat mellan Ripadal och HermioneHäst

Minerna såg på henne och sa strängt.
-Du går till elev hemmet och säg inte emot mig

Elva blängde på McGonagle och gick så sakta hon kunde ner för trappan.

Minerna suckade och sa.
-Elva du går sakta med flit.
Jag kan inte säga emot Poppy regler.
Säg mig hela sanningen varför du vill följa med till sjukan.

-Jag vill vara med den enda kompisen jag har, gråter Elva. Hon kastar en snabb blick på Snape i Hagrids famn innan hon rusar ner från trappan i riktning mot uppehållsrummet.

Minerva suckade och skickade ett pergamentpapper till Elva att hon skulle prata med Poppy att hon kanske kunde besöka senare.

Elva skyndade förbi alla stirrande elever och det stora uppehållsrummet. Hon skyndade rakt in i sovsalen och slängde sig i sängen. Hade hon sagt sanningen till rektorn, eller hade hon ljugit?

Snape hade också tagit till sjukhusflygeln och Poppy hade lyckats med Kajsa rätt snabbt eftersom det var inte lika farligt som det såg ut och hjälte Snape lik fort

Hon grät och grät. Hon grät för att hon visste att de två personer som brydde sig om henne låg i sjukhusflygeln. Fast brydde sig Snape om henne? Tänkte han på henne? Eller sket han i henne?

Snape låg i sjukhuflygeln och tänkte på Elva.
Han......hade nu börjat förstå att hans känslor för henne var kärlek.
Men....han var äldre än henne, och han ville inte skrämma bort henne eller få henne att tro att han var en pedofil eller något.
Han blundade och kände ensamma tårar rinna nedför kinderna på honom.

-Professorn ni gråter, viskade Kajsa som nu bara kräktes lite då och då.