Magic Bounty (PRS)

Peter svarade samtidigt som han lade upp maten.
"Bra. Vi har köpt nya kläder och en tandborste och tvål till mig. Och så har jag pratat med Wilson", sade han och började skyffla in gratäng i munnen.
"Hah", flämtade han då han brände sig, men fortsatte ändå att äta. "Jaså?" sade Mark och skickade saltet till Maria.
"Vad pratade ni om?" sade han. Peter tvekade.
"Vi... Han gav mig bara lite information", svarade han till slut och började äta av biffen. Mark nickade och Peter var tacksam för att han inte fortsatte utfrågningen.
"Just det, Maria. När ska jag börja jobba?" utbrast Peter plötsligt då han kom ihåg det.

Anna fortsatte att äta och var glad att Peter pratade istället för henne. Och hon ville att han skulle komma på bra fot med hennes föräldrar och prata med dem, så inte hon bara pratade för honom hela tiden.
Hon koncentrerade sig på maten men lyssnade noga på vad han sa. Hon märkte att han verkade undvika hennes pappas fråga lite men orkade inte bry sig för tillfället, det var kanske inte så jätte viktigt.
Maria tittade upp på Peter. "Hm...Imorgon, klockan åtta. Men var lugn, vi stänger tidigt på grund av feste, den börjar tre så vi stänger butiken ett. Jag visar vad du ska göra imorgon" log hon och fortsatte äta. Anna fick då en ide. "Jag kanske också borde försöka få ett jobb, jag kan inte bo hos er för alltid och snylta på era pengar".

Peter tittade på Anna. "Kan du inte jobba i din mammas affär? Då skulle vi kunna vara tillsammans...", sade han och flyttade runt grönsakerna på tallriken med gaffeln.
Mark lutade sig närmare Maria. "Det är på tiden att Anna hjälper till med inkomsten häromkring. Dessutom kan du bossa runt henne hur mycket du vill om hon jobbar under dig", sade han till sin fru och blinkade.
Maria skrattade ljust och log mot Anna. "Jo... Om du vill det Anna?"

Anna nickade sakta. Hon kanske kunde det. Hon log mot Peter och tuggade ur munnen och drack lite vatten. Hon skulle gilla att jobba tillsammans med Peter, och hon hade hjälpt till i affären förut så hon visste hur det gick till.
Hon skrattade då hon hörde sin pappa. "Det låter bra, jag trodde bara inte det fanns nog jobb i butiken, men jag hade fel" log hon och åt sedan upp. Hon drack upp allt sitt vatten och stod upp för att ställa tallriken i diskhon. "Jag börjar imorgon med, det ger mig nog med tid för att göra mig i ordning till festen" log hon. Hon vet att hon hade en klänning i sin garderob som var väldigt fin, hon hade inte tagit med den då hon flyttat, hon visste inte riktigt varför.

Peter avslutade sin måltid strax efter Anna och följde hennes exempel genom att placera disken i diskhon.
"Jag är i mitt rum och... Skriver brevet", viskade han till henne innan han gick iväg. När han kom in i rummet satte han sig vid Sams skrivbord och sökte igenom lådorna ett tag tills han hittade papper och en penna.
Han satte pennan mot papperet och började skriva.
Kära Jenna. Jag vet att du omöjligt kan förlåta mig, men jag tror inte att din bror skulle vilja det här. Att du slösar bort ditt liv på att jaga efter mig. Jag tror att din bror skulle vilja att du lever ditt eget liv och gör det du drömmer om. Jag kommer aldrig att lämna magikernas by och trots att du tror motsatsen så har jag ändrat på mina sätt. Jag har lämnat mitt förflutna bakom mig och jag tycker att du borde göra detsamma. Med vänliga hälsningar, Peter Tonkin. Han avslutade brevet och läste igenom det.
Det fick duga. Han gick ut igen med papperet i handen och knackade på Annas dörr.

Anna hörde hans viskning och nickade. "Okej, jag går till mitt rum" sa hon och tackade för maten innan hon gick iväg till sitt rum. Hon stängde dörren innan hon började rota igenom sin garderob. Det var en del kläder kvar där, mestadels tjocka tröjor och jackor som passade i det kalla klimatet i staden. Det var mycket varmare där hon hade bott förut.
Tillslut hittade hon sin klänning och log. Hon tog ut den och höll den framför sig innan hon tittade sig i spegeln. Den var mörkt turkos i färgen och ganska enkel, men fin, den hade korta ärmar och lagom med urringning för hennes smak. Hon hade lagt den på stolen för att titta igenom sin garderob mer då det knackade på hennes dörr. Snabbt stoppade hon in klänningen igen och stängde garderoben innan hon gick och öppnade. "Ja?" log hon mot Peter och såg på brevet i hans hand. "Vill du ha ett kuvert? Frimärken?".

Peter nickade tyst och gick in i hennes rum.
Det var väldigt simpelt och moget, precis som Anna.
Han räckte fram brevet och tittade på Anna från under luggen. "Vart kan jag lägga brevet så att det kommer fram? Har ni någon postlåda?" frågade han och satte sig på hennes säng. Den var mjukare än hans egen och han sjönk ned en bit.
"Jag skulle vilja skicka det innan jag går och lägger mig", sade han och lutade sig fram så att han hade armbågarna mot knäna och vilade huvudet i händerna.

Anna släppte in honom och stängde dörren sedan innan hon gick över till sitt skrivbord och började leta igenom lådorna. Hon hade just hittat kuvert när hon hörde hans fråga. Hon nickade till honom och gav honom kuvertet. "Det finns ett postkontor, jag kan gå dit med det om du vill". Hon hittade sedan frimärken och gav till honom med. "Två eller tre borde nog vara bra, det är så många min bror satte på brevet när han skickade till mig".
Hon satte sig sedan bredvid honom och lutade sig mot honom. "Slappna av lite sen...Det finns inget mer du kan göra".

"Jag kan inte låta dig gå ut i mörkret ensam. Vi kan väl gå tillsammans?" sade Peter och kysste hennes hjässa.
Innan Anna fick chans att svara stormade han ut ur hennes rum och in i hans. Där stoppade han ner brevet i kuvertet, skrev adressen och klistrade på frimärkena.
Därefter stoppade han det i jackfickan innan han tog på sig den och drog på sig skorna. Sedan skyndade han ut ur huset och ställde sig för att vänta. Gatlyktor kastade ett varmt ljus över delar av vägen och kylan bildade rökmoln av hans andedräkt.

Anna log mot honom och nickade. "Visst kan vi göra det. Men det här är min hemby Peter, jag känner i princip alla, ingen skulle göra mig illa här. Och ifall någon försökte har jag min magi". Fast många i byn var också magiska, så hennes krafter gjorde nog inte så mycket mot dem.
Hon tog sig upp och ut i hallen. Hon tog på sig jackan och skorna och gick ut där han väntade. Hon log och tog hans hand och började gå, det var i motsatt riktning mot affärerna. Tillslut nådde de postkontoret. Det var stängt redan, men utanför fanns en liten låda med lås på, och en springa för kuvert. "Där, du kan bara stoppa in det så postar dem det imorgon".