~Prs Med Remus Granger~

Jag var stum. Inte på ett dåligt sätt utan på ett överraskat-glatt-förvånat sätt. Jag ställde mig upp och kysste honom.

Jag vände bort huvudet och mumlade.
"Vi är på lunchen", men ingen hörde pga jublet som hade
Uppståt.

Jag rodnade djupt när jag släppte honom men han såg bara glad ut. "Visst!" Sa jag glatt som svar på hans fråga.

Remus och Sirius gick iväg.
"Du och Sirius? Det viste hag INTE", retades hag lite.

"Inte jag heller!" Skrattar jag och jag rodnar igen. Dumbledore reser sig igen och det blir tyst.

((Vet inte vad han ska säga, du får skriva det))

"Nästa uppgift är om 2 veckor! Lycka till!"
Jag känner en ilande känsla i min rygg.

"Två veckor?" Frågar jag och all min glada känsla försvan.
"Om bara två veckor", sa jag och blev vit i ansiktet

"Det är lång tid kvar!" Lugnar jag Jenn. Men hon ser inte ett dugg gladare.
"Allting kommer bli bra!"

"Så är ni peppade inför nästa tävling?" Frågar Maja och dunsar ned.
"Peppad? Hur kan man vara det när man kan dö om två veckor, när man..." Mina ord drunknar när Alice sätter handen för min mun.