Orp "tonårsexperimentet"

Milton ~
"Kom!" Ropar min mun innan jag hinner stoppa den.

Adrian ~
Jag crawlar bort till honom och sätter mig på en sten.

Milton ~
Jaha, nu då? Jag rodnar. "Alltså, eh, är du arg typ, för att jag, hm, du vet..?"

Adrian ~
Jag svarar inte på frågan. Istället böjer jag mig fram och kysser honom lätt på munnen.

Milton ~
Min hjärna blir så chockad att den får kortslutning, men min kropp reagerar åt mig. Jag slår armarna om hans hals och fördjupar kyssen. Jag känner mig yr och förvirrad, lycklig och lite blyg, och en känsla som är starkare än alla andra. Jag känner ett behov av honom.

Adrian ~
Jag lägger armarna om honom, trots att mitt förnuft säger åt mig att knuffa honom ifrån mig och gå därifrån.
Allt som finns just då är mina läppar mot hans. Därför rycker jag förvånat till när jag hör en harkling bakom mig.

Milton ~
Jag avslutar förvirrat kyssen när en harkling hörs bakom oss. Där står en man i solglasögon och hörsnäcka i örat. Han verkar prata i med någon genom den. "Ja, jag har två försökspersoner här. Två killar. Hm... Ja. Ja, vi kommer strax." Sedan vänder han sig om mot oss, och det är något med hans blick som skrämmer mig. Den är liksom så teknisk, så lite känslor. Jag griper efter Adrians hand men mannen tar tag om varsin av våra armar och drar upp oss på fötter. "Kom med här." Säger han, och leder oss snabbt genom ett buskage, mot en byggnad. Han puttar in oss genom dörren där två andra män med likadana höesnäckor trycker ner oss i varsin stol och fäster en massa slangar på våra armar och pannor. Jag försöker protestera men de trycker bara ner mig i stolen igen. En läkare kommer fram och sticker in en spruta i mitt armveck och sedan en likadan i Adrians. "Vad fan händer?" Säger jag men rösten låter så liten och svag, och det bultar i armvecket där sprutan stacks in. Jag försöker vrida på huvudet för att se på Adrian, men det känns så tungt och jag faller tillbaka i stolen. Jag förlorar inte medvetandet, men försätts i ett sorts tillstånd mellan vaken och sovande och tankarna når inte riktigt fram.

Adrian ~
Jag vrider mig i stolen och försöker slita mig loss, men ger sedan upp.
Bara vrider på huvudet och stirrar på Milton, innan jag hamnar i dvala.

Milton ~
En klar röst tränger igenom dimman i mitt huvud. "Vad heter du?" "Milton." Svarar min röst mekaniskt. "Hur gammal är du?" "Sexton." Min röst är fortfarande lika mekanisk, det är som om den inte tillhör mig. "Är du kär i någon?" "Ja, Adrian." Säger min röst och mågot rör sig i dimman i mitt huvud när jag säger hans namn. "Vet han om det?" Rösten är lika klar, lika klinisk och oberörd. "Ja." Svarar jag och ett vagt minne om svala läppar mot mina dyker upp i mitt huvud. "Hur långt har ni gått?" Frågar rösten och en del av mig blir upprörd över frågan, men känslan når inte riktigt fram. "Vi har kyssts." Säger min röst och äntligen vaknar jag upp ur dimman och blinkar yrvaket mor världen. En kvinna med stram hädtsvans och kavaj står framför mig. Adrian verkar fortfarande vara i trans, och jag tror att hon ska fråga honom nu.

Adrian ~
Jag hör en röst som kallar på mig. "Vad heter du?" Frågar den. "Adrian"
"Hur gammal är du?" "Femton"
"Är du kär i någon?" Vad är det här för konstiga frågor?
"Ja."
"Vem?" Min röst svarar automatiskt. "Milton"
"Hur långt har ni gått?"
"I verkligheten eller vad jag har drömt om?"
Jag vaknar igen och inser vad jag har sagt