Reversed roles(Dragon Fantasy)

Jack skakade sakta på huvudet. "Nej, jag är kanske en horunge eller något, vem vet, jag hittades på trappan till Lordens slott och han lät tjänarna ta hand om mig och uppfostra mig och sedan fick jag jobba där". Han hade ingen aning om sina släktingar.

"Eller en baron vars släktingar ville döda dig så din moder ansågs det bäst att sätta dig där." sa Sabina och fnissade faktiskt till vilket var ovanligt för henne.

Jack såg på henne som om hon vore galen då hon fnissade. "Det är omöjligt, jag har lika mycket ädelt blod som en räv". Han drack upp sitt vin och strök henne över håret.

"Det är inte säkert. Sen spelar det ingen roll på blod om man är ädel eller ej. Det spelar roll på sinne, sitt hjärta och godhet." sa hon lugnt och slöt ögonen då han började smeka henne. Det var som balsam för själen, hon älskade detta.

Jack log svagt. "Men jag är en tjänare i hela mitt sinne och hjärta, det har jag alltid varit". Och han skulle alltid vara det om itne någon ändrade på det. Han slöt ögonen han med och blev lugn, allt var lugnt i gläntan.

"Du är en fri tjänare, glöm inte det, du kan gå när du vill." sa hon med allvar. Alla hennes underlydande var fria även om de flesta ville stanna trots hennes raseriutbrott. Men då höll hon sig oftast på sitt rum med och inte störde någon.

Jack skakade på huvudet. "Som sagt, varför skulle jag gå då jag får pengar och mat här? En fristad att vara i behöver alla". Han skulle bli sämre behandlad på andra ställen. Han fortsatte strycka henne över håret och log lite.

"Kanske, vissa behandlar sina tjänare hemskt. Jag hade varit på ridtur en gång och fann en liten flicka längst vägen, smutsig, mager, lusig och blodig, kanske runt sex år. Husbonden hade förgripit sig på henne, piskat henne och sedan kastat ut henne bara för att hon var en horunge." sa Sabina och rös till, minnen från hennes egen barndom kom upp.
"Hon bor här nu, Sanna heter hon, jobbar i köket då hon inte går i skolan. Inte för att så små får jobba särskilt mycket." sa hon mjukt och tänkte på den lilla flickan.

Jack nickade sakta, han visste mer än väl hur grymma vissa människor kunde vara, även om de inte varit hans ägare eller chefer. "Jag vet....Det finns gott om sådana barn och människor, jag har blivit slagen och misshandlad jag med...Och tvingad till saker jag inte velat".
Han nickade sedan igen "Det är bra, de små ska gå i skolan". Han hade aldrig fått göra det, inte tillräckligt i alla fall.

Sabina kröp ihop vid hans ord.
"Förlåt, jag brukar hålla mig undan från folk. Men när jag var på resa kunde jag inte det." sa hon med ångern hörandes i rösten.
"Du får gå i skolan här, alla som jobbar för mig ska göra det. Biblioteket är till för alla och jag vill att alla ska kunna läsa, räkna och skriva." sa hon enkelt, det var en självklarhet hos henne.