Flygande giraffer!

David såg ivrigt på Mattias.
"Åh, får jag det. Tack sir." sa han ivrigt och såg frågande på Elionora.
"Har herrn sagt det så är det din. Jag måste tillbaka till köket så ni får diskutera det." sa hon mjukt till sin son och kramade om honom innan hon gick ut utan en blick på Mattias mer än en kort nigning.

Mattias log faktiskt och skulle säga något mer då hon gick, utan ens en blick på honom. En aning nedslagen av det mumlade han "Jag måste gå och jobba med med papper, ta hand om fölet, döp det". Han gick sen efter Elionora.

David nickade ivrigt och tackade artigt. Elionora hörde stegen bakom sig och vände sig häftigt om.
"Det är fint att se far och son umgås." väste hon fram innan hon snabbt smet ner i köket. Hon var en stolt varelse och hon förlät inte i första taget särskilt då han visste hur Karl varit.

Mattias skulle precis säga något då hon sa det. Han stirrade på henne i chock. "Han...han är min son?" fick han bara fram innan hon var borta. I chock tog han sig upp till sitt rum, men han arbetade inte utan bara satt och stirrade. Var David hans barn? Varför hade inte Elionora sagt något tidigare? Nu var han ännu mer bestämd att återfå hennes kärlek.

Elionora fortsatte nere i köket och då kvällen kom gick hon och hämtade en son som stank av häst men var lycklig som ett barn på julafton.
"Det blir bad innan läggdags." sa Elionora mjukt och kramade om honom då han ivrigt talade om fölet som han kallade för Herkules. Elionora hade berättat sagorna om gudarna.

Mattias hade varit på sitt rum hela dagen. Till och med då middag kom så fick han upp mat och åt där. Han väntade på Elionora, hoppades att hon skulle komma även om hon nog var arg på honom för kvällen innan. MEn han ville försöka gottgöra.

Elionora kom lite senare men hon hade badat David innan hon laggt honom och väntat tills han skulle somna innan hon gick.
Sedan knackade hon på Mattias dörr och kom in.
"Sir." sa hon och neg innan hon tog fram det för ryggen utan att kasta en blick på honom.

Mattias väntade tålmodigt men då hon väl kom visste han inte vad han skulle säga. Han såg henne ta fram sakerna och då hon kom mot honom igen föll han ner på knä och kramade om hennes ben och tog henens hand. "Förlåt mig Elionora...Jag var arg igår, driven av hämnd...Men jag menade det aldrig...".

Elionora såg på honom mötte argt hans blick.
"Du måste ha haft det hatet länge. Hur kunde du ens tro det om mig, sir?" sa hon och la det sista till sarkastiskt.
"Vad fick det att ändra dig? Din son? Eller vad?" fortsatte hon, men det syntes att hon bara var sårad.

Mattias fick tårar i ögonen och ångrade sig rejält. "För jag fick ingen annan förklaring, jag var förvirrad av smärta och sorg...Förlåt mig...Nu ser jag det klart...". Han kysste hennes ben ömt. "Det som fick mig att ändra mig var att se dig, hur vacker du är...".