Från olika världar!

Jezebel hade stirrat ut genom fönstret större delen av resan, han visste inte vad han skulle säga till de andra, det kändes fel att beklaga att huset hade brunnit ner då det endast var ett hus och människorna som dött brydde han sig inte om.
Jezebel kände Cassian ta hans hand och han såg på den andra mannen som trött lutade huvudet mot hans axel och Jezebel la sitt huvud mot mannen huvud och log, bara att ha Cassian nära sig fick honom att må bättre.
Marie hade huvudet i Cains knä och hon hade somnat strax efter att de börjat resan. Jezebel förstod att det hade varit svårt för henne att se sitt hem försvinna, kanske var det en normal reaktion? Han visste inte då han inte var fäst vid saker och ting då han visste att de kunde gå förlorade. Att ha känslor för Cassian skrämde honom då han när som helst kunde förlora honom.
Hästen stannade in och de kom fram till en mindre herrgård även om denna var stor. Den låg i utkanten av London med mycket skog runt sig och Jezebel hade gissat på att det bodde någon ur nyadeln här om han inte visste att det var Cains herrgård. De gick in i huset och Oscar välkomnade dem. Den unga greven och Oscar försvann genast för att prata om händelsen, Riff bar upp Marie till hennes rum och visade vart deras rum låg under tiden. Jezebel gick in i rummet utan att lägga märke till hur det såg ut, han la sig trött ner i sängen med kläderna på och somnade.

Sol kände sig utanför där de satt i droskan. Det var dem och hon, så kändes det, särskilt då inte Yuu var där och var icke tillhörande med henne. Hon visste väl att det inte var deras mening, men hon kände mer än någonsin att hon inte hörde hemma här, bara var på besök.
Då de stannade klev hon trött ur, men då hon såg sig om log hon svagt. Hon gillade denna herrgård mer, den var mer ute på landet, det var mycket skog, vilket Sol älskade.
Men hon orkade inte glädjas åt detta nu, de kom in och möttes av en man som de tydligen kände. Hon blev tilldelad ett rum, ett mycket fint ett, enkelt och vackert enligt hennes tycke. Men hon han inte tänka mycket mer, satte sig bara på sängkanten innan hon föll samman i en tung sömn, hon var så trött att hon inte ens lyckades snöra av sig hela skon.

Jezebel vaknade upp och var först förvirrad över vart han var. Han tittade upp i det främmande taket och det tog honom en stund att minnas gårdagen och han såg sig för första gången runt i rummet, det var ett mindre rum än det förra och möblerat i gammaldags lantlig stil men han gillade det, det var hemtrevligt. Jezebel slängde en blick på klockan som stod i rummet, visarna visade tio och han suckade, det hade inte blivit många timmars sömn men han var van så han skulle ta sig igenom dagen utan några större problem, även om han hade föredragit att sovit längre så kroppen varit helt utvilad. Jezebel såg på blodet han hade på sig och han log innan han gick in i duschen och sköljde av sig och bytte om till rena kläder. Han såg på Cassian som fortfarande sov och han tänkte inte väcka honom utan lämnade tyst rummet och gick för att äta frukost och finna Cain.

Sol sov tungt utan att visa en tillstymmelse till liv och endast med lätt öppen mun som bevisade att hon faktiskt var vid liv. Hon hade flera dagars sömnlöshet och gående att ta efter. Hon klarade sig länge, omänskligt länge, men även hon måste ta igen och det gjorde hon utan att mena något med det, hon kunde inte rå för det. Egentligen var det väl inte så bra att hon tog ut sig så, men vissa gånger måste man.
Hon sov tack och lov en drömlös sömn, vilket var bra för annars skulle hon troligen inte få någon sömn alls. Men framåt eftermiddagen började hennes sömn bli mer orolig. Tengil var där och skällde ut henne för vad hon gjort tidigare med människorna. Yuu var där tyst och intetsägande men han gick utan att säga ett ord trots att Sol skrek efter honom. Hon ville ha svar, sedan kunde han gå om det behagade. Hon började kasta sig av och an då hennes dröm blev mer intensivare.
Tengil den onde stod över henne med ett hemskt leende på sina läppar. Hela han osade förruttnelse, ondska och makt, han såg ut därefter med. Han den mannen som offrat hela sin släkt och efterkommande för att slå sig ihop med den lede själv. Han som var odödlig, som fortfarande gick på jorden, sökande efter makt, han som ville ha allt och tog allt. Sol skrek och kallsvettades där hon låg oförmögen att vakna. Hon bara stirrade in i hans kalla gula ögon, han ville ha henne, han skulle ta henne om inte levande så död. Sol såg i total skräck på honom då han sakta höjde sin kniv, de var ensamma nu, ensamma på en mörk hed. Sol började bli varm, snart var hon riktigt het och sparkade i sömnen av sig täcket, inte för att det hjälpte mycket.

Jezebel såg på Cassian som kom gående mot honom, han såg direkt att något var fel, den andra mannen stödde sig mot väggen och han förde den andra handen till munnen när han hostade blod. Jezebel reste sig snabbt upp ifrån fåtöljen och gick fram till Cassian och tog emot honom innan han föll mot golvet. Jezebel skrek på Riff och Cain innan han bar Cassian till soffan och la ner honom. Den andra mannen hostade åter blod och Jezebel torkade bort det ifrån ansiktet och såg på Cassian som var vit som ett lakan.
Riff och Cain kom fram till honom och de såg oroligt på Cassian.
"Vad har hänt?" frågade Riff och Jezebel såg på Cassian som försökte tala, han hostade till och visade att han ville ha något att dricka, Cain gav honom snart ett glas vatten som Jezebel hjälpte honom dricka.
"Jag vaknade...magen värkte...och jag började hosta blod" sa han ansträngt och Jezebel förstod inte vad som var fel med honom och han såg panikartat på de andra två, Riff ryckte på axlarna och började sedan undersöka Cassian, Jezebel såg på sin bror som såg fundersam ut och efter en lång stunds tystnade tog han till orda.
"Det kan vara gift, jag vet inte vilken sort men det enda jag kan komma på, så länge han inte har fått några kroppsliga skador" sa Cain och såg på Riff som skakade på huvudet.
"Bota honom då" skrek Jezebel nästan och såg på Cassian som åter hade hostat till.
"Jag är ledsen Jezebel men jag kan inte" sa Cain och Jezebel såg på en mörk blick med honom och han tänkte just göra ett utfall mot honom när Cassian tog tag i hans hand. Jezebel vände sig om mot mannen han älskade. Han såg på den andra mannen med tårdränkta ögon, tårarna rann längs Cassians kinder, de visste båda vad det här betydde men ingen av dem kunde säga det.
"Förlåt" sa Jezebel till Cassian som såg oförstående på honom. "Jag borde inte låtit dig komma nära mig, alla som kommer nära mig och som jag fattar tycke för de d..." Jezebel kunde inte avsluta meningen men Cassian förstod vad han menade och kramade hans hand.
"Det är inte ditt fel, jag valde att stå vid din sida och jag ångrar det inte en sekund" sa han bestämt men Jezebel skakade bara på huvudet, tårarna började rinna längs hans kinder.
"Jag vill inte" sa han och la huvudet mot Cassians bröst och den andra mannen strök honom över håret.
"Jag vet, men du måste vara stark! Släng inte bort ditt liv! Lova mig det!" sa Cassian men Jezebel bara skakade på huvudet oförmågen att säga något. Han ville inte tänka sig ett liv utan Cassian. Den andra mannen hade varit vid hans sida i så många år och det var inte fören nu han insåg att han älskade honom och nu var det för sent, varför hade han inte insett det tidigare? Jezebel förbannade sig själv, han ville skära halsen av sig här och nu.
"Jezebel jag är ledsen att jag inte kan vara med dig till slutet" sa Cassian lågt och Jezebel såg på honom, Cassian hostade åter till och blodet hamnade i Jezebels ansikte.
"Du kommer ta dig igenom det här, du måste!" sa Jezebel, det var ett barns önsketänkande, han visste vad som skulle hända men han ville inte gå med på det. Jezebel såg på Cassian som hade slutit ögonen en lång stund innan han öppnade dem och såg på Jezebel.
"Jag älskar dig" sa Cassian och strök honom över kinden innan han lutade sig tillbaka.
"Jag älskar dig" sa Jezebel och såg på Cassian när han tog ett sista andetag, det var som om han väntat på att få höra de orden innan han dog. "Lämna mig inte!" skrek Jezebel och skakade Cassian, Cain la en hand på hans axel. Jezebel vände sig om mot honom och slog bort hans hand.
"Du kunde räddat honom! Du kunde men ville inte!" skrek han och puttade in Cain i väggen. Egentligen visste Jezebel att Cain inte kunnat rädda honom men han var bortom all reson. Riff försökte hindra honom från att komma fram till Cain men Jezebel slog ner honom och tryckte upp sin bror mot väggen, Cain försökte puttade bort Jezebel då han började få svårt att andas, Jezebels ögon glödde av hat och hade inte Katt kommit in och jamat hade Jezebel antagligen dödat Cain. Han fick tillbaka lite förstånd och puttade istället in Cain i väggen så han svimmade. Katt såg sorgset på honom och hoppade upp på Cassians bröst och slickade honom i ansiktet i ett försök att väcka honom. Jezebel gick fram och strök Cassian över kinden och pussade honom på munnen innan han reste sig upp.
"Den här gången är det du eller jag far!" sa Jezebel kallt och gick ut ur rummet, ut ur huset och började gå mot London. Hatet som syntes i hans blick hade ingen sett innan, han hade aldrig känt sådant hat och den här gången tänkte han inte sluta fören hans far låg död framför honom, han hade ett krampaktigt grepp om skalpellen när han kom fram till London.

Istället för kniven kände Sol iskallt vatten hälldes över henne och hon vaknade tvärt. Hon flämtade efter luft och såg oförstående på en ung flicka som stod vid hennes sida.
"Jag försökte väcka er miss, men det gick inte. Så jag....." sa hon men avslutade inte meningen utan såg ner i marken.
"Så du tänkte dränka mig?" flinade Sol till och blinkade med ena ögat. För tillfället var drömmen borta ur hennes sinne. Hon kände sig varm, blöt och smutsig. Flickan försvann med ett pip och något om att nya kläder var framtagna. Sol skrattade lätt efter flickan försvunnit och gick till badrummet för att göra sig ren. Även detta hus hade denna underbara uppfinning med vatten från väggen och hon tvättade sig länge. Hon fick sedan på sig nya byxor och skjorta, hon hade vant sig vid det och insett att det var mer praktiskt med byxor än kjol i vissa tillfällen.
När hon var färdig borstade hon sitt tjocka hår och gick ut ur sitt rum just i färd med att se Jezebel försvinna ut i faslig hast.

Jezebel störtade ner för gatan utan att egentligen se vart han gick, han knuffade till någon och när människan upprört ropade åt honom att se sig för gav han honom en kall blick och mannen försvann snabbt därifrån.
Jezebel såg rött och han kände blodet som rann längs fingrarna, han hade kramat skalpellen utan att känna smärtan, smärtan över att ha förlorat Cassian var för stor för att han skulle känna något annat. Han såg på en man och en kvinna som stod i en gränd och han gick in till dem och skar halsen av dem utan att tänka efter, men att döda dem gav honom ingen tillfredsställelse, han visste att han behövde döda Alexis för att han skulle må bättre, eller han hoppades att han skulle må bättre men han visste innerst inne att han inte skulle må bättre av det och han skulle aldrig hitta Alexis, ändå tänkte han inte sluta leta. Jezebel lämnade de döda bakom sig och gick ner i krog som låg i en källare och beställde två glas whisky som han snart drack upp innan han beställde en öl som han tog med sig ut på gatan, utanför stod en man och han skar halsen av honom innan någon hann reagera, snart hörde hans skrik bakom sig men han var snart borta. Jezebel kastade stopet på marken och fortsatte planlöst irra runt på Londons gator, han ville bara skrika och lägga sig ner på marken och aldrig mer resa sig upp.

Tjänsteflickan som närpå dränkt henne innan tog tag i hennes hand.
"Du är kokhet." sa hon oroat och såg de andramännen efter överläggande försvinna ut efter Jezebel.
Sol undrade vad som hänt och var Cassian var. Fast han kanske smet ut innan Jezebel? Något hade hänt. Hon fick inget svar men blev neddragen till köket för att få i sig något. Då Sol för första gången på ett par dagar känt sig mätt fick hon höra vad som hade hänt och att Cain och Riff nu var ute och letade efter Jezebel.
Sol suckade och tog sig upp men de hindrade henne, sa att hon borde ligga till sängs men Sol vägrade. Hon hade haft feber förr om det nu var det och det gjorde inte mycket, hon klarade mycket.
Vad Jezebel än ansåg hade Sol dragit in honom som sin vän och de hjälpte man. Dessutom ville hon finna Yuu och ge tillbaka kniven. Hur det än må vara ville hon se till att de båda än levde. Så hon tog sig ut mot tjänarnas vilja.
Snart var hon ute på gatorna och kände kylan slå emot henne, det var skönt mot hettan i hennes kropp, värmen som dämpades något. Hon kände sorg för Cassians skull, hon hade gillat honom. Men nu var det att finna Jesebel som troligen inte alls ville se henne. Han hade säkert offrat Sol för att få Cassian vilket Sol tyckte var fullt förståligt.

Jezebel visste inte vad det var han föll på men han kände hur handleden bröts när han tog i mot sig för att inte slå i ansiktet. Han skrek till och människorna såg på honom men undvek honom och det var antagligen bäst för han hade inget till övers för dem, han ville se dem alla dö. Jezebel hade kunnat offra hela världen endast för att få se Cassian le mot honom igen. Jezebel kände tårarna rinna ner för kinderna och han slog händerna i marken, leran stänkte upp i hans ansikte och på kläderna för att blandas med blodet han hade på sig.
"Far jag hatar dig!" Skrek han och knöt nävarna, långsamt reste han sig upp, blicken var mörk och han tänkte inte klart, allt han såg framför sig var sin döda fars sargade kropp och hur han skrattade kallt.
"Jag skall göra det för dig Cassian" sa han och började stappla fram längs gatan, det spelade ingen roll för honom om han dog på kuppen, hans far skulle också dö. Jezebel visste inte vart hans far var men han skulle finna honom om det så var det sista han gjorde.
Jezebel tittade på de få människor som var ute på gatorna, de undvek honom och han svor, han behövde se blodet flyta men han kunde inte göra det här, han gick in bland de mörka gränderna för att inte synas, han skulle inte synas men han skulle kunna döda om han fann någon.

Sol tog sig genom de nu mörka gatorna och kände sig på något vis delad. Hon kände på sig att de hon sökte var på skilda delar utav staden. Båda törstade efter blod, men sedan kände hon inte mer. Egentligen behövde hon väl inte söka någon av dem? Men vad skulle hon annars göra? Sitta kvar i huset och vänta på att de kom hem var inte hennes sak att göra.
Det mörknade allt mer och hon hörde människor i skuggorna och på gatorna. Hon var glad att hon inte återlämnat kniven till Yuu särskilt denna tid på året.
Hon stannade tvärt då hon hörde skriket, det var inte alltför långt bort och hon kände igen det. Det var Jezebel och hon undrade om hon skulle följa efter, han skulle inte precis vara välkomnade. Hur det nu än var började hon gå åt det hållet, hon kunde ge det en chans och hon var rädd att han skulle göra något alldeles galet i den sorg han nu befann sig i.