ORP: The 4 elements

Viola:
Jag säger inget och tittar på de andra.
"Det här är inte en bra lösning. När var det senast ni var utanför skolan utan en vuxen, egentligen?"

Zoey
"Han dödade min syster!", säger jag och går fram till Miranda.

Viola:
Jag lägger en hand på Zoeys axel.
"Och det ska han få ångra. Men vi kommer framstå som fegisar om vi flyr", säger jag och kollar allvarligt på henne.

Zoey
"Mm", mumlar jag, "det är nog bäst att stanna."

Miranda
Jag suckar tungt, vänder tvärt och går in i skolan igen utan att se på de andra. Sjunker ner på min säng och skjuter in resväskan under sängen. Jag kan inte förklara rädslan jag känner för att stanna här, men den är påtalig. Jag VILL inte vara här.

Viola:
Jag ruskar på huvudet och går mot tjejernas sovsal.
När jag bytt om och fixat mig tror jag att de andra tjejerna helt enkelt inte brytt sig om mig men så var ju Suzanne bara tvungen att öppna sin stora trut.
"Asså, inte för va' taskiig men.. Var f*n var ni egentligen? Gick ni och hånglade med halva skolan eller?", fnissar hon och jag ger henne en kylig blick.
"Nej. Låt mig vara"
Hon himlar med ögonen.
"Sluta va' så dramatisk"
Jag härmar henne med en överdrivet pipig röst och hon fnyser surt innan hon kryper ner under täcket.
Snart gör jag samma sak och börjar långsamt glida ner i sömnen.

Zoey
"Var fan är min säng?!", fräser jag, och vänder mig mot Suzanne. Hon står och fnissar med hennes vänner.
"Va? Är din säng borta?", säger hon med uppspärrade ögon.
"Idioter", mumlar jag och går med raska steg mot Mirandas säng.
"Jo... Min säng är typ borta...", mumlar jag och rodnar.

Miranda
Jag kan inte låta bli att skratta när jag hör att hennes säng är borta.
- Vad fan? Fnissar jag och drar ner henne bredvid mig på sängen. Hur gick det till?

Zoey
"Det var den där idioten Suzanne", mumlar jag och lägger mig under täcket, "tycker du om detta?"
Jag kan inte låta bli att fråga, men för mig är svaret säkert. Jag älskar det.

Miranda
Jag fnittrar till.
- Det var... Uppfinningsrikt. Säger jag leende. Hon snodde din säng. När hon frågar fnyser jag, lägger mig ner bredvid henne och lägger armen om hennes axlar.
- Det är klart jag gör, säger jag uppriktigt.