Prs mellan yerawizardthea & syrup

Jag ler tillbaka till min alldeles underbara, fantastiska pojkvän.
"Ja det tror jag väl." säger jag och tänker efter. Men jag kan inte räkna ut, eftersom jag inte vet exakt vart vi är och så. Även fast det har gått några månader så har fjärilarna inte försvunnit och de flaxar in i min mage då han ställer sig bredvid mig.

"Då får vi väl vänta och se då" säger jag glädjestrålande och lägger huvudet på sned innan jag lutar mig med ena axeln mot stenväggen bredvid fönstret, fortfarande hållandes i Theas hand.
"Det har snart gått exakt två månader sedan vi träffades. Det är sjukt vad härlig tid jag har haft." Dessa ord lägger jag extrem känsla i, men inte medvetet. Det chockerar mig lite faktiskt, att det låter så kraftfullt då jag uttalar dem. "Jag älskar dig" viskar jag och vänder åter blicken till henne och ser henne djupt in i ögonen, samtidigt som mitt leende bara växer.

Jag tittar på honom och känner en sån stor kärlek att jag håller på att spricka.
"Samma här!" säger jag tyst. "Och du, jag älskar dig med!" säger jag med extremt mycket kärlek i rösten.
Jag ställer mig på tå och kysser honom, samtidigt som jag som vanligt. Sätter mina händer vid hans nacke. I kyssen försöker jag förmedla all min kärlek till honom, men det är helt enkelt omöjligt att visa.

Kyssen var inte inräknad i detta, men den uppfyller mig med sådan kraft och energi. Jag lyfter upp henne och snurrar runt ett varv med henne innan jag sätter ner henne på marken igen och avslutar kyssen.
"Får jag lov?" frågar jag, backar undan ett halvt steg och böjer lätt på armen och räcker fram den, så att om hon vill kan hon acceptera dansen.

När han lyfter mig håller jag i mig för glatta livet. Jag är ju för tung för sådant!
"Moller gör inte så igen jag är ju för tung" skäller jag på honom när vi har avslutat kyssen. Men jag kan inte hålla mig allvarlig i mer än ett par sekunder innan jag ler, helt enkelt för att han är så otroligt vacker.
"Självklart sir!" säger jag, niger lätt och tar hans arm. Jag ler så brett att jag tror att ansiktet ska gå av på mitten.

"Nej, det är du inte. För du ger mig styrka" säger jag uppriktigt och nickar för att bekräfta mig själv.
"Vad ska vi börja med? Är första dansen vals, månntro?" frågar jag med myndig röst då jag rakryggad och stolt går in med henne till mitten av plattformen.

"Psssh liar, liar" säger jag och räcker ut tungan åt honom.
"Du får välja!" säger jag och följer med hans rörelser.

"Hur kommer det sig då att jag itne tappade dig?" frågar jag finurligt och skrattar lätt åt när hon räcker ut tungan.
Då kör vi på vals, tänker jag för mig själv och snurrar runt henne innan jag greppar tag om hennes högerhand och lägger den andra om hannes midja och börjar sedan dansa.

"För atttt..." säger jag och låter fundersam.
"Äh spelar ingen roll.." säger jag efter ett par sekunder och ler lite smått. Det är en helt underbar känsla att dansa med honom! Allting bara flyger tänker jag lyckligt.

Vi står där och snurrar runt på stenplattformen i uggletornets mitt, och det känns som att tiden står stilla. Det enda som tyder på att den INTE gör det är att regnet sakta börjar avta då vi går över till foxtrot och jag börjar sakta ner på stegen.
"Det börjar visst klarna upp. Ska vi bege oss in till slottet igen, elelr ska vi stanna här?" frågar jag.