PRS

Tiden gick och snart reste sig Gun från sin stol bakom katedern.

" Tack för idag! Lägg ihop böckerna och skjut in stolarna!, sa hon. Jag suckade av lättnad och stängde igen boken. Jag såg hur alla elever reste på sig och skyndade sig ut ur klassrummet. Oliver reste sig upp. Han gick också ut ur klassrummet. Jag var ensam kvar. Jag reste mig upp och sköt in stolen. Jag skulle precis gå då jag kände en hand på min axel. Jag vände mig om och fick syn på Gun.

" violette.. Har det hänt nåt?, sa hon. Jag skakade snabbt på huvudet.
" jag har aldrig sett dig så ofokuserad på mattelektionen.. Du är ju en av dem bästa i klassen, sa hon

" Jag mår bra..jag är bara lite trött, suckade jag.

Gun såg misstänksamt på mig. Jag mötte hennes blick.

Jag gick in i klassen och tog snabbt mina böcker och försökte att inte se på Gun och Violette.

|| Möhh. xD Köört ||

( skriv lääääääängree)


Jag såg att Ewan kom in för att hämta sina böcker. Jag suckade och gick ut från klassrummet. Utanför satt oliver på en bänk. Han väntade troligtvis på Ewan. Jag suckade och gick förbi honom. Jag gick längst korridoren och bort mot mitt skåp. Jag låste upp det och tog ut ciggarettpaketet ur jackfickan. Sedan låste jag skåpet. Jag gick mot utgången och öppnade dörren. Jag gick ut och satte mig på en bänk i solen. Jag tog upp en cigarett ur paketet och tände den och tog ett bloss. Oliver och jag brukade alltid sitta och röka här tillsammans. Men så var det inte nu.

Aldrig mer?

Jag smög snabbt ut från klassrummet med mina böcker tryckta mot bröstet och med blicken ner mot golvet. Jag kände Guns misstäksamma blickar på mig och ökade på stegen lite.

Oliver stod och väntade på mig utanför klassen och han sken upp i ett stort leende när han såg mig komma ut, som om jag var det bästa han visste. Det gjorde ont i hjärtat att se hur glad han blev när han såg mig, för jag blev ju inte alls glad när jag såg honom, utan snarare besviken och irriterad.
- Varför bara gick du sådär på lektionen?, undrade han och följde med mig till mitt skåp. Med en tung suck låste jag upp dörren och tryckte slarvigt in mina böcker innan jag vände blicken mot Oliver.
- Det angår inte dig vad jag gör, du kan sluta fråga, sade jag en aning irriterat. Han höjde på ena ögonbrynet och ryckte sedan på axlarna och såg dystert ner i golvet.
- Mm, okej visst, mumlade han sårat.
- Förlåt, jag är inte på så bra humör just ju. Sade jag och log lite mot honom. Han nickade och satte sig på en bänk. Jag såg tveksamt på platsen brevid honom och undrade om han ville att jag skulle avra med honom nu, den här rasten, men sedan tog han mig i handen och drog ner mig så att jag satt typ halft på honom. Jag rodnade och satte mig på platsen brevid.

Jag fortsatte ta bloss efter bloss. Röken som uppfyllde mina lungor kändes så befriande. Mamma och pappa visste inte om att jag rökte. Jag hade alltid lyckats hålla det hemligt. Efter ett tag släckte jag ciggen mot marken och gick in i skolan igen. Korridoren var nästan helt tom. Jag gick iväg till skåpet och lämnade ciggarettpaketet. Jag vände mig om och fick syn på Ewan och Oliver som satt på en bänk. Jag kände hur det brände till i hjärtat av att se dem tillsammans. Jag suckade tyst och stängde igen skåpet, sedan satte jag mig på en bänk en bit ifrån dem. Jag rättade till mitt färgade,blodröda hår och drog ner linnet lite. Jag tittade åt det håll där Oliver och Ewan inte satt. Jag tog upp mobilen. Jag kom på att jag fortfarande hade Ewans och Olivers nummer. Jag gick in på kontakter och raderade deras nummer. Jag suckade. Jag såg ännu en gång ner på min hand. Den var nästan lika stor som båda mina händer tillsammans. Ont gjorde det också.

" jävla skit.., mumlade jag tyst för mig själv.

Oliver såg på mig och log. Jag gav honom ett ansträngt leende tillbaka och sneglade mot Violette som hade kommit in, hon hade troligen rökt eller något. Oliver pratade om något med matematiken, men jag lyssnade inte på ett ord han sade. Jag orkade inte prata med någon just då, jag ville egentligen bara vara ifred och jag vågade inte säga det åt Oliver. Han kunde ju bli sårad. Efter en stund märkte han iallafall att jag inte lyssnade och så tystnade han. Skönt. Han såg konstigt på mig och följde min blick som satt fast vid Violette. Oliver suckade och reste sig.
- Vänta, sade han och började gå mot Violette. Jag kände hur paniken uppstod inom mig. Tänk om han skulle prata om mig?

Jag la ner mobilen i fickan igen och fortsatte hålla blicken mot handen. Varför skulle jag bränna mig själv med cigaretten? Jag kunde väl ha skurit mig som normala människor. Men jag kunde aldrig tro att min hand skulle förvandla sig till en röd fotboll. Jag suckade och såg bort mot Entrén. Utanför stod Dean och hans kompisar. Dem solade väl eller nåt, dem rökte ju knappast. Plötsligt hörde jag steg närma sig. Jag brydde mig inte om att titta. Det var säkert Nån som bara skulle gå förbi. Jag hoppades det iallafall. Tänk om det var Ewan! Eller Oliver!! Jag slöt ögonen och bad till Gud att det inte skulle vara någon av dem, men eftersom att jag inte trodde på Gud så skulle antagligen min bön inte funka.

- Hej, hörde jag Oliver säga. Jag önskade med hela mitt hjärta och med hela min själ att han inte skulle säga något om mig. Han satte sig brevid Violette med en suck och sneglade bort mot mig och jag vände blixtsnabbt bort blicken, för att han eller Violette inte skulle se att jag kollade på dem.., och lyssnade på dem. Oliver harklade sig och fortsatte;
- Jo, du ringde inte eller något igår. Vi skulle ju hänga. Sade Oliver. Jag pustade ut lättat och reste mig. Jag började gå mot mitt skåp för att plocka fram böckerna till nästa lektion, som var biologi.

Jag fick panik när jag hörde Olivers röst. FAN! Jag såg upp på honom. Mina ögon var röda. Det såg säkert ut som att jag hade rökt på. Jag kom på mig själv med att leka med mitt hår. Jag slutade direkt.

" Nej...hade ingen lust, mumlade jag surt.

Jag såg ner på mina bara knän. Jag såg att jag hade blivit lite brun i solen.