The Beauty and the Womanizer

"Det är inget" sa Jack och tog hennes hand och la den mot sin kind. "Känn, jag har inte feber" sa han och satte sig upp. "Och det gör inget...Ladyn är inte så dum" försökte han men det blev bara fel.

"Nej, jag skulle vara här för att ta hand om dig, snälla gå inte." bad hon även om hennes ögon mörknande vid att ladyn inte var så dum.

Jack suckade lätt. "Jag måste, ladyn kommer inte ändra sig nu" sa han, även om han själv ville ändra sig.

Senida sa inget mer bara lät honom gå med sorgsen blick aldrig mer skulle hon be honom om något sådant. Hon skulle inte få honom att så här.
"Jag väntar på dig." sa hon uppgivet.

Jack nickade och tog sig ut ur rummet och till ladyns rum igen. Hon öppnade genast och drog med honom in och sedan började deras natt.
Sent så kom han tillbaka till sitt rum, trött då han inte var frisk än.

Senida hade väntat på honom men hade tillslut somnat på ena sidan av sängen. Hon såg ut som en blek liten älva en älva som frös och än hade blommor i håret.

Jack var trött men log då han såg Senida. Han drog försiktigt av hennes blomkrans och kröp ner vid henne och la armarna om henne för att värma henne innan han somnade.

Senida vaknade inte men la sig närmare honom la armarna om honom för att få värme även i sömnen.

Jack sov tungt. Hans feber var borta men han var trött och svag än. Nästa morgon vaknade han och fann Senida i sin famn igen.

Senida vaknade hon med ett svagt kvidande och sedan slår hon skrämt upp ögonen men slappnar av då hon märker var hon är.
"God Morgon, Hur är det?" säger hon med oro, sätter sig upp och lägger sin kalla hand mot hans kind.
"Hur gick det?" sa hon åter med oro hon som skulle hålla sig vaken.