The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia följde med honom in och log då Mark drog henne till sig. Hon sjönk ner i hans famn och kysste honom lätt igen. "Vi kommer klara oss härifrån".

Mark såg på henne men svarade inte med en gång.
"Jag vet inte det jag, jag kommer inte ens klara mig i världen utanför." sa han en aningen dystert.

Lia log mjukt. "Jo, jag hjälper dig...". Hon kröp ihop och blundade. "Vi kommer klara oss..." mumlade hon innan hon somnade. Nu lycklig och lugn.

Mark sa inget mer, det var inte bara att anpassa sig i ett samhälle som han inte var van vid, det var att ta itu med nergrävda känslor, att försöka leva.
Mark somnade, han var utmattad även han, Lia och spriten lugnade, höll undan mardrömmar.

Lia vaknade nästa morgon med lätt huvudvärk, men hon mindes det som hänt och rodnade lätt, hon ångrade sig inte. Hon kysste Marks panna och tog sig försiktigt upp innan hon tog pilbågen och tog sig ut. Nu kunde hon jaga.

Mark sov än tungt, han var trött och inte särskilt lättväkt efter han druckit. Han for ihop och snart låg han i en liten hopkurad boll på marken.

Lia gick en bit bort från husen. Hon hade bågen redo hela tiden men såg inga djur. Istället upptäckte hon blodspår på marken. Sakta följde hon dem och hukade sig lite medan hon gick. Snart såg hon en bit bort källan till det, en hjort med pilar i sig.
Hon förstod att män måste vara i närheten och började försiktigt och tyst ta sig åt ett annat håll då något plötsligt borrade sig in i hennes fot. Sakta såg hon ner och upptäckte björnfällan hon nu gått i, den var gammal och rostig, men fortfarande stark nog att kunna fungera.
Då smärtan kom ikapp henne kunde hon inte låta bli att ge ifrån sig ett skrik av smärta. Hon försökte darrigt öppna den igen men inget hände.
Plötsligt hörde hon mansröster och steg och blev än ivrigare att försöka få loss sig. Snart syntes männen och de skrattade då de såg henne. "Inslagen och klar att ta" sa en av dem och de tog fram pistolen och sköt sönder fällan innan en av dem lyfte upp henne och slängde henne över sin axel.

Mark som var vaken och hörde skriket sprang, sprang för allt han var värd, vad kunde ha hänt henne? Snart är han där och springer rakt på männen.
Vilket får dem att le än större.
"Släpp henne, jag ska föra henne till staden." sa Mark skarpt, det kunde hända att männen ännu inte hört talas om dem.

Lia hängde slappt och ögonen var slutna. Smärtan gjorde henne nästan svimfärdig. Mannem som hade henne fnyste. "Knappast, vi tänker ta henne dit, jag tror Mathias blir nöjd med oss då". De började gå och ingen av dem gav en blick till Mark mer.

"Då följer jag med." sa Mark tyst, då de vände ryggen mot honom drog han sin pistol och avfärdade ett skott rakt i den ena mannens rygg innan han hoppade på mannen med Lia.