Divergent

"Jag bodde aldrig med mina föräldrar, vet inte vilka de är. Fosterföräldrar, med andra barn." mumlade hon fram nästan generat och såg ner i marken då hon lugnar sig och fått hans förlåt med.
"Jag borde inte brusat upp så, inte bli arg." mumlade hon lågt och sneglade upp på honom mellan mörka ögonfransar.

Kai nickade och rodnade. Hon hade fosterföräldrar, såklart. Varje gång Kai trodde något så var sanningen en annan. Som när han var liten och trodde jorden var platt. Vilken dum pojke han varit då.. Inte för att han var smartare nu direkt. Kai såg ner och mötte Sols blick. Det sög till någonstans i magtrakterna. "Det är lugnt, inget jag inte själv gör." mumlade han vagt och log,

"Tror att mina föräldrar är någon av de som bestämmer." sa hon åter och nickade.
"De ville inte ha mig, var hos ett var som hade ett gäng fosterbarn." log hon vagt och nickade då han sa att det var lugnt.
"Vi kanske ska göra något?" sa hon sedan då hon inte ville tänka på sitt hem.

Kais ögonbryn höjdes då Sol berättade om föräldrarna. Av någon anledning fick det Kai att känna sig osäker.
"Ja, vi går och kolla vad man ka göra." sade Kai lättat och tog med sig Sol lite längre bort. Rätt vad det var befann de sig i en stor park som ingen av dem nog hade sett förr. Där fanns en massa byggnader, ett massivt hjul till exempel, och en och annan karusell. "Wow... Det här är lite läskigt, tycker du inte?" mumlade Kai och övervägde att rusa därifrån. Kai hade alltid varit hemligt livrädd för övergivna parker. De gav honom en känsla av at vara iakttagen och i fara.

Sol såg med förvåning på Kai, hon var rädd för så mycket eller snarare osäker och han verkade vara rädd för detta?
"Nej.......tycker det verkar mystiskt och lite spännande." sa hon och tog ett par steg in i parken.
"Kom" sa hon lågt till Kai och sträckte ut sin hand som stöd.

Kais mun blev till ett streck och han blängde på Sol en lång stund innan han tillslut tog hennes hand och följde henne. "Jag hatar dig för det här!" sa han buttert.

"Vi går tillbaka när du vill." mumlade Sol men log svagt åt honom och hon ångrade sig innan hon tog ett steg till.
"Förlåt, vi ska inte." mumlade hon åter osäker och rädd på att göra fel, rädd för att välja och skrämd då han verkade bli sur fast hon tyckte det verkade spännande i parken.

Kai skakade på huvudet, han tänkte klara det här. "Nej, kom nu!" sade han sammanbitet och gick längre in samtidigt som han såg sig omkring vaksamt.

"Säkert?" frågade Sol osäkert men följde honom med iver då det var detta hon ville. Hon kunde inte förstå hans rädsla för detta. Hon såg på karusellerna och det stora hjulet.
"Man borde se långt." sa hon och pekade upp för hjulet.

Kai nickade spänt. Han sa inget om pariserhjulet, nickade bara igen. Han visste inte vad han skulle säga om någonting här, tänkte bara följa Sol. Bara hok inte gjorde något för farligt bara. Kai blickade upp på hjulet som höjde sig övr dem som en gigant. Den vita färgen hade flagnat, det syntes tydligt, och karusellernas färg också. Om de plötsligt skulle börja funka nu skulle Kai kissa på sig avvsktäck. Och det kändes som om det var just det dom skulle hända,