Rollspel för Snigelklubben

Jag springer tillbaka till lägret, och ser att det kryllar.. Av.. "ZOMBIES!" skriker jag, men sätter handen för munnen. Nu är de efter mig. Toppen. Jag kastar en sten på den som är närmast, men den fortsätter bara att gå.. Den sätter händerna runt min hals..

July-
"Jo Isabelle Elvira jag och Sweeti fixade såren"
Svarar jag
" ZOMBIES!!"
Hörs ett skrik
" Ofelia det är Sweeti vi måste hjälpa henne!!"

"Antar att du har rätt, stanna här! Jag vill att du ska vara säker! Öppna när vi knackar på dörren!"
Ofelia springer ut från toaletten.
"Sweetie?" ropar hon.
Hon får syn på en zombie som har händerna runt Sweeties hals!
"Du där!" skriker Ofelia till zombien. "Kom hit om du vågar! Jag är inte...rädd för dig!"
Zombien rycker till och släpper Sweeties hals. Den börjar sakta gå mot Ofelia.
"Sweetie! Spring in på toaletten, July väntar på dig där."
Jag kommer aldrig klara det här, vad har jag gett mig in på?, Tänker Ofelia när hon ser zombiena komma mot henne.

Jag ser Zombien som vänder sig om mot Ofelia. Jag kastar en stor sten med alla mina krafter på Zombien. Den faller ihop, antagligen avsvimmad men med lite tur är den död.
"Ofelia! Är du okej?"

"Spring bara!" skriker Ofelia och drar med sig Sweetie in på toaletten.
"Vet du vad som hänt med de andra?" frågar hon då de kommit in i säkerheten.


Skrivet på mobil. Eventuella stavfel...

Jag skakar på huvudet.
"Jag.. Har ingen aning... Hoppas de är okej iallafall..

July-
-Jag såg Isabelle från trädet hon sköt ner zombies med pistol...

Elvira:
Jag ser Sweetie kasta en sten på en zombie så den faller ihop. Den reser sig dock upp igen och sträcker fram handen för att ta tag i någon av dem. Jag andas tungt när jag ställer mig upp, tar sats och hoppar.

Jag flyger. Vinden blåser i mitt ansikte och susar i mina öron.
Snart nog slutar jag flyga.
Jag hamnar på zombiens rygg och skjuter den i bakhuvudet.
Det gör rejält ont i mina ben men jag låtsas som ingenting.
"Isabelle är fortfarande kvar, och zombiesarna märker nog snart vart jag hamnat. Ni springer så hämtar jag henne", jag viskar anfått och hör ett par zombie-skrik.

(Sry om det blir något fel, har varit svårt att hänga med under 14 sidor )

Wilma:

Jag hade övernattat natten under ett träd på ön. Jag hade hört skrik och ett ylande, men varför hjälpa till? De hade ju ignorerat mig totalt. Jag slog upp ögonen och fick se något glittrigt susa förbi. En älva?! Jag gick närmare och hörde ett pinglade av klockor. Det var verkligen en älva.
"Moonie?" Frågar jag och låter ävlan landa på min hand. Den nickade och jag förstod att den gillade sitt namn. Hon flög in i min ficka.
Plötsligt hörde jag ett skrik. Något som lät som ett zombieskrik jag hört på tv. Jag rusade dit och såg att de andra förmodligen flytt. Samtidigt greppade en zombie tag i min arm. Jag fick panik och skrek det högsta jag kunde.
"Hjälp!!! Snälla, hjälp!!!" jag hoppades innerligt att de skulle hjälpa mig, trots att jag inte hjälpt dem.

(Mobilen, eventuella stavfel )

Jag såg plötsligt en tjej. Hon hade blont, lockigt hår, en vit klänning med spetsar. Det fanns en Zombie kvar. Jag ropade på de andra. Ingen svarade, så jag sprang ut. Zombien förde dens stinkande hand till hennes hals. Jag tog upp en stor sten och kastade på den. Den stelnade till och landade med ett bom på marken. Jag sprang fram till flickan, som såg ut att vara ganska mycket äldre än mig. "Hur gick det?"