Tredje Världskriget

"Det är din födelsedag, inte dödsdag." svarar Nike och ser på henne då de går genom korridorerna. Sa hon så för att hon brydde sig? Att hon inte ville att Nike skulle skaffa saker på det viset? Fast det skulle hon, hon var skyldig Akhiti i alla fall ett paket. Eller det kanske var silverskedarna de skulle fixa tillsammans? Hur som helst var de snart i matsalen och Nike ser sig om och pekar bakom glasskivan, en dörr.

"Det är båda." Mumlar Akhiti lite spänt. Hon följer efter Nike då hon gillar idén på att sno besticken, hon brukar bara be om dem. Det här är MYCKET roligare!

Nike höjer på ögonbrynen men kommenterar det inte utan nickar åt glasskivan.
"Glasskivan åker ner var tionde minut för att ta den smutsiga disken. Vi får vänta, kliva över. Sedan ta oss genom dörren då den öppnas för att få in disken. Sedan ta skedarna vänta på att det åter öppnas och ta oss tillbaka." sa Nike enkelt och log lite. Hon tänkte inte ens på att hon lagt märke till detta, hennes hjärna arbetade ofta med saker och hon hade lagt märke till det idag, hennes första dag i matsalen.

Akhiti la inte märke tilll något konstigt med det hela.
"Okej, låter bra!" Säger hon ler slugt. Hon sätter på sig sin 'jag-har-något-i-kiaren' min och följde smidigt efter Nike.
Hon kände adrenalinet från att göra något fel, som hon annars bara fick av att röka, och såg log svagt.

Nike ler glatt och det glittrar i hennes ögon för engång skull, var hon glad vilket hon inte varit på länge och hennes tankar sysslade inte med morgondagen.
Hon väntade tills glasskivan sköts ner.
"Kom" sa hon snabbt och tog sig smidigt över och väntade in Akhiti innan hon väntade på dörren som nu skulle öppnas och glasskivan sköts igen.

Akhiti gled smidigt in.
Hon var inte nervös, vem kan vara det när man är soldat? Men hon var uppspelt! Silver var dyrbart och säkerheten var stark. Låt oss säga, tur att hon gillade utmaningar.

De tog sig in genom dörren men Nike höll Akhiti tillbaka.
"Vänta." sa hon lågt och tog upp något ur fickan, en ask med puder. Hon såg på den med avsmak och äckel men öppnade locket. Hon hade fått det som gåva och ja han ville ha henne stylad.
Försiktigt blåser hon på pudret så det far och i rökmolnet uppenbarar sig röda sträck, infrarödstrålning. Den var korsad hit och dit och de hade enbart tio minuter på sig att ta skedarna som syntes längre bort innan dörren åter öppnades.

Akhiti surar först då Nike stoppar henne, men ändrar inställning snabbt då hon ser strålarna.
"Nu kör vi!" Viskade hon och hoppade så hon hamnade mitt bland strålarna.
Hon hade ett flin på ansiktet.

"Det menar du inte?" skrattar Nike lätt och hoppar efter henne. Det var härligt att röra sig åter, att orka, att göra något farligt och känna smidigheten i kroppen. Hon hade saknat allt detta då sjukdomen brutit ner allt. De kryper, ålar och hoppar sig fram utan att nudda strålarna.

Akhiti kommer fram först, men de var inte klara än. Varför ett kök vaktades såhär bra visste hon inte men att en maskin skulle skjuta ut nålar när man passerade här visste hon.