(ORP) Demonernas krig

Annie:
Jag suckade och himlade med ögonen.
"Skynda dig, förresten, kan du hämta mina kläder också? Dem borde ha torkat vid det här laget.."
--
Alex:
"Kan någon berätta VAD SOM PÅGÅR HÄR?!", fräser jag och växlar blickar mellan kropparna och vår grupp.
"Vi ska fly innan det kommer fler", säger Annie kort.
"Okej, jag hämtar Clary", mumlar jag och flyger tillbaka där jag sett Clary.

Clary:
Jag märker Alex och vänder mig om. Han ser ganska uppspelt ut.
"Vad har hänt?", frågar jag honom och reser mig upp.

Alex:
"Vi ska fly, följer du med?", säger jag kort och drar en hand genom håret.

Clary:
Jag höjer på ögonbrynen.
"Varför?", frågar jag honom.

Alex:
"Änglar, död", säger jag kort för att vinna tid.
"Jag hinner inte förklara mer", lägger jag till och börjar springa tillbaka mot byn.

Clary:
Jag skyndar mig efter honom. När vi kommer fram ser jag massa döda änglar.
"VAD HAR HÄNT?!", skriker jag. Jag kastar mig över en kropp. Nej... Nej.... Det kan inte vara sant. Jag känner igen varje liten del av ansiktet. Min bror. Min lillebror som hade varit borta väldigt länge. Jag känner hur tårarna trängs i mina ögon. Jag lägger ansiktet mot hans bröstkorg. Vad tänkte jag? Att ta in demoner i min lilla byn. Jag kände hur ilskan långsamt kom upp, och helt plötsligt skrek jag. Jag skrek jättehögt, medan jag kramade min livlösa brors kropp.

Tawny

Jag hör inte ett enda ord av vad Kia säger, det enda jag ser är hur kroppar ligger stilla på marken lite vart stans. "Åh nej.." viskar jag, och tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag skriker högt, springer fram till den närmaste kroppen. De vita vingarna har fått en matt, grå liknande färg, så som de brukar få när änglar dör på något sätt. Jag sjunker ner på knä bredvid mannen, gråter. Mina tårar blir gyllene, så som de brukar bli när jag känner en ren sorg. Hans blick är tom, stirrar upp i himlen. Jag lägger min hand på hans panna, sluter mina ögonen och försöker finna min balans samtidigt som jag snörvlar till. Tillslut känner jag det komma igenom kroppen, och ut i fingertopparna. Jag öppnade ögonen igen. Ingenting händer. Tårarna fortsätter rinna ner för mina kinder, och jag försöker inte ens torka bort de.

Kia

Jag står bakom Tawny så fort jag kommer ikapp och håller om henne bakifrån. Omständigheterna är så sorgliga att jag inte berörs av närheten.
"Det är försent... Schh, det är okej, jag vet att du är ledsen nu men..." Hon fortsätter sådär.

Jem gick till Clarys hus och tog all packning som fanns där. Han krängde på sin egen ryggsäck, tog de andra i händerna. Plötsligt kände han en djup,bäcksvart ilska växa inom sig. Clarys ilska. Vad kunde ha hänt?

Alice

Clary skriker.
Hon kramar en änglakropp som jag hade tagit själen i från.
Jag harklar mig, och frågar:
"Vad är det?"