Prs(Dragon Fantasy)

Uriah blängde på Sonja. "Var bara tyst!" muttrade han. Han gillade inte Sonja, hon var väldigt elak av sig.
Uriah lyssnade noga på Keiron och blev vitare i ansiktet ju mer han berättade. Det här var ju katastrof!! Hur skulle de klara att hitta Poseidons treudd?? Han såg oroligt på Arnold, som såg lika skrajt tillbaka. Han vände blicken mot Mina och log nervöst - vad skulle nu hända?

(Det blir asbra xD)

Mina besvarade inte hans nervösa blick nervöst även om det var det hon kände. Hennes hållning var stel, kall och frånstötande och hon bara nickade åt Keiron. Ett par ord kunde förstöra det lilla av mänsklighet Uriah fått ur henne.
"Mormor?" sa hon frågande till Keiron som ryckte på axlarna.
"Antingen någon som vill ha makt eller få ett krig." svarade han.

Uriah såg åter på Keiron, aningen sårat över Minas beteende. "Kronos? Gaia? Hades?" mumlade han för sig själv. "Eller kanske...Tartarus?" Uriah rös av bara tanken. Tartarus var underjorden själv, den hemskare varelsen på jorden utom möjligen Kaos själv - universum. Och Gaia var ju inte heller den trevligaste. Alla Uriahs funderingar var trovärdiga nog och han hade ingen lust att åka till Tartarus alls. Keiron nickade allvarligt. "Jag vet inte, son av Apollon. Men gör inget förhastat." sa han.

(Ska gå iväg och handla nu kommer snart Är inte du i skolan idag? :O)

"Tja." sa Mina och drog handen genom håret, "Vi har väl inget annat än att börja, någon som är villig att gå till oraklet?" frågar hon som i förbigående, vems var uppdraget, vem skulle leda? Eller var de dem alla? De var för många då de skulle vara tre, annars skulle en gå förlorat och ja hon hoppades på Sonja.

(Okej. Nej, har skitfluss i halsen ._. )

Sonja steg fram. "Jag gör det. Det är ju tydligt att ingen annan vågar!" Hennes tröst lät överlägsen och elak. Uriah log vänligt, "Bra. Jag går och packar min väska!" Sonja såg snopet på honom. Han vände sig om och gick ut, utan att se på Mina igen. Skulle hon vara kall och känslolös så skulle han det med - åtminstone mot henne.

(Usch då, din stackare ♥)

Mina sa inget utan gick ut ur stugan med Arnold, hon kände sig ledsen av Uriahs beteende och förstod det inte.
Att hon och Arnold var med kunde hon förstå, båda var bra i strid med tanke på deras föräldrar. Uriah var smart och klurig, men Sonja, hon skulle väl gråta ögonen ur sig om hon bröt en nagel.

(Man får vara hemma i alla fall xD)

Uriah packade allt han kunde tänkas behöva för resan. Han släpade ut allt där de skulle möta, vid kanten av skogen. Arnold var redan där. Han log. Uriah besvarade leendet, "Jag tror jag vet hur vi kan åka!" sa han. Arnold gav honom en frågande blick. Uriah svarade inte.

(Det är ju bra xD)

Mina var snart där vid dem, en ryggsäck och svärdet vid sin sida. Hon ställde sig vid dem men sa inget, mest för att Uriah verkade sur på henne för något hon inte begrep.

(Ja :3 Har dock hemspråk halv fyra till tio över så -.-)

Uriah kunde inte låta bli att le lite då han såg Mina komma gående. Han vände snabbt blicken mot Arnold igen. När alla var där visslade Uriah högt. Snart dök något som såg ut som en gammal taxibil upp. I förarsätet satt tre tanter utan ögon. Bara den i mitten hade ett öga. Arnold förstod då vad de skulle råka ut för. "Åh nej!" mumlade han. Arnold och Uriah hade vart på ett uppdrag en gång förr. Det hade börjat med dessa tre kvinnor. Uriah öppnade dörren.
"Damerna först" skrattade han menande mot Arnold. Han pekade finger åt Uriah och satte sig.

(Vad läser du då? Eller är hemmaspråk samma som modersmål nuförtiden? xD)

Sonja hoppade in efter Arnold och sedan Mina, vilket gjorde att när Uriah hoppade in väldigt trångt. Mina visste inte vad hon skulle tycka om detta hon visste vilka dessa gummor var.
"Nå, vad ska vi?" frågar Mina Sonja och verkar slappna av något då hon sitter tätt vid Uriah.