Cirkeln rollspel

(Toppen! )

Yup, allt bra här! Själv?

Superbra! Ska vi sätta igång? Måste läsa igenom vad som har hänt bara;-)

Jag börjar, If it's ok?

Ze säg förvirrat på Alex. Först var hans ansikte bara tomt på känslor, som han legat i komma i åratal. Sedan kom förvåningen, förståelsen, förfärelsen och tillslut tårarna. Ze kunde för allt i världen inte förstå sig på den underliga, men kraftfulla lille pojken som nu låg med huvudet i hennes knä. Hon tänkte febrilt efter saker att göra för att trösta folk. Hon var oftast ensam, så det var ju inte så lätt, men tänkte hon riktigt noga kunde hon minnas någon gång då hon legat inkurrad hos någon, vars värme räckte precis för att hon själv skulle bli varm igen. Och just ja, de där lena händerna som gled sakta genom håret och... Ze märkte att hon inte bara spelade upp minnet i tanken, utan att hon faktiskt satt och höll om Alex, strök den fria handen över hans så och mumlade något ohörbart. Var det såhär man var vän med andra? Var det konstigt att hon satt så? Tusentals andra frågor poppade upp hos Ze, men hon fortsatte göra det hon nu gjorde, utan att ens våga bry sig om de som såg på. Alex hade varit vänlig mot henne, och hon kände på sig att hon inte kunde släppa det. Inte än, i alla fall. För, någon skulle han ju sluta vara snäll, var det inte så? Skulle hon inte bli sviken som hon alltid blivit vid tidigare år, gång på gång tills hon inte tillåtit någon komma innanför hennes murar?

Snyftande ligger Alex med huvudet i Ze's knä känner hennes händer strykas genom hans hår. Det är lugnande att ha någon där och alla hans tankar är riktade mot honom själv och Ze. Just nu struntar han i alla andra som förmodligen står och tittar på dem. Han vill bara ligga kvar där i Ze's knä och förstår då hur mycket hon har kommit att betyda för honom, att hon faktiskt har blivit en av hans bästa vänner, om inte den bästa, och han hoppas av hela sitt hjärta att hon också känner åtminstone lite tillit för honom med.

Oskar ser förvånat på Alex där han ligger i trähäxans knä.
Hon tröstar ju honom! Hon! Hon som alltid varit så otrevlig och snäsig mot de. Det ser ju ut som hon är Alex vän. Kanske dömde de henne som fiende för snabbt. Han funderar på om han ska gå fram till Alex, men nej. Oskar kommer fram till att det är bäst att låta de vara ensamma och kanske prata efteråt.
Så istället säger Oskar till alla elever som står och tittar: "Gå här ifrån, lämna de ifred!" Sedan går han mot utgången samtidigt som han tänker till Celeste och Quita:"Möt mig utanför så pratar vi om det här"...

Ze satt stumt kvar och klappade Alex över håret....

(känner att tråden dött lite... Nån där? xD)

(Det känns lite svårt för mig att skriva så jättemycket mer innan någon annan gör det. Var har Celeste och Quita tagit vägen? )

(Ja! Det känns som om de behövs för att fortsätta! )

Aa.... Miss Black var är du???