Ett mörkare Alice i Underlandet (ORS)

"Jag tror det",sa Alice lite osäkert. "Om inte så måste jag väl ta emot dig om du skulle falla, med ett isblock", sa Alice.
"Hoppa när du är säker, allting går förgäves om du tvivlar"!

Katten nickar och tar sedan ordentligt med satts. Han lyckas hoppa över.
"Jag kommer inte kunna hoppa över med staven" säger han.

"Försök", sa Alice. "Eller, kan du inte kasta den till mig"? Frågade hon.

"Jag testar att kasta. Men du måste ta emot den" säger Katten och kastar delen mot henne.

Alice fångade.

"Jag undrar om den sista delen finns här", sa hon. Kort efter att hon sagt det så började allt kännas konstigt. Högst upp på vulkanen kunde hon se sin familjs gamla hus, i bra skick och allt.
"Jag kan inte tro det...", sa hon förvånat. "Kom, jag måste ta en titt på det huset"!

Hon klättrade högre och högre upp. Snart var hon vid toppen.

"Alice vänta! Det kan vara en fälla!" ropar Katten och följer efter.

Alice var uppe. Sedan, utan att hört katten så gick hon uppför trappan till dörren, och just när hon skulle öppna dörren var det något som tog tag i henne och hon drogs inåt genom en slags portal.

"Alice!" Katten är snart efter Alice och kastar sig mot portalen.

Alice såg sig omkring. Hon var nere i en mörk håla som såg ut att vara en grotta.

Rakt framför sig såg hon Jabberwocken som såg ut som en blanding mellan ett monster och en robot.


Sista delen av staven...hon behövde nog Jabberwockens öga som sista del.

"Äntligen möts vi Alice, jag har väntat länge nog. Tro inte att Underlandet har en chans, tror du verkligen att den hjälplös galning som dessutom lämnade sin familj i sticket för att rädda sitt eget skinn kan rädda dem från drottningen"? Sa Jabberwocken. "DÅ HAR DU FEL"! Sa han.

Katten hör en röst men kan inte se vem den tillhör.
"Alice, gör inget dumt nu" säger han.