Enthopia: Luna_rav & Fellrendión

Violet satte sig sedan på stranden igen och väntade på att klänningen skulle torka. Pausen varade i tre timmar.
Violet funderade bara hur hon skulle kunna ljuga för sina närmsta vänner. Enligt sjöjungfruarna vore det bäst om hon flydde när de kommit i land.

Hon var också osäker över hur hon skulle berätta det. Hon ville säga det så sent som möjligt för att inte det skulle bli risk för att allt blev avslöjat.

Så småningom utbrast Myrithos att det var dags att gå ombord. Då gick Violet ombord med ett leende på läpparna som om att hon aldrig hört något.

Båten satte fart igen.

Violet satte sig tillsammans med Daisy och Mika på stolar i fören.
Hon visste inte hur hon skulle berätta det. Tänk om Myrithos skulle på något sätt få reda på det?

För att tankarna skulle hamna på andra vägar så frågade hon istället hur de trodde att världen i underjorden skulle se ut. Inge levande varelse hade någonsin kommit ut därifrån efter att kommit in hade hon hört, så man visste inte säkert.

(Så Mika svarade inte på frågan?)

"Jag tror i alla fall att det kommer att vara mörkt och läbbigt där i alla fall! Som en slags mardröm som man inte kan vakna upp ur är det säkert", sa Violet.

Sen gick Violet upp på den andra våningen för mer utsikt.

Det var snart kväll igen och Violet sov som en stock.

Mot morgonen så samlades alla för att äta frukost. Då var det bara tio dagar kvar av resan.

Violet gick nu upp på däck. Klockan var bara fem.
Hon sa godmorgon till alla. Alla utom Mika var där. Hon gick då till hennes hytt och knackade på dörren.

"Vakna Mika! Frukost"! Sa hon.