Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai ser på Scarlett och valpen,
- Det är bäst att du bär honom ner för trappan, om nis ak få ett riktigt starkt band är det viktigt att du inte lämnar honom ensam under de första vekcorna så ta med honom ner. Men han får bara var på golvet, inte på stolarna elelr sofforna eller borden och se till att han uträttar sina behov ute. Säger Nicolai och ser stängt på henne, men hans ögon är mjuka och varma mot henne.

Han börjar gå ner för trappan och vidare in till matsalen för att äta frukost.

Hon böjer sig ner och hon nickar och tar upp Devin och bär ner honom och hon bär honom till matsalen och sätter ner honom och hunden sätter sig under hennes stol och slikar på hennes nakna ben och hon skrattar.
- Sluta Devin..!

Nicolai sätter sig på stolen mitt emot Scarlett och ler när hon fnittrar åt att Devin slickar på hennes ben. Lucifer kommer in, han morrar argsint och spänner upp sig, han känner av att det är ett annat djur i rummet.
- Lucifer. Ät din frukost och låt bli Devin. Säger Nicolai och håller upp ett glas av blod från karaffen som står framför honom på bordet.

Ho skrattar och hon äter lite men sen skrattar hon återigen och hon är tvungen att sätta sig på golvet och han sätter sig i hennes famn.
- Du ville bara vara snäll och få kärlek va?

Nicolai ser på Scarlett,
- Scarlett, du måste uppföra dig, annars lämnar jag tillbaka Devin om du inte kan behärska dig. Säger han med kall och hård röst även om hans ögon är mjuka. Han tar en klunk till ur sitt glas.
- Brutus, spela något för oss. Säger han sedan,
- Ja visst herre, något speciellt?
- Något,,, lugnande. Svara Nicolai, Brutus nickar och sätter sig vid pianot, en ljuvlig melodi fyller rummet.

Hon såg på honom och ser lite skrämd ut men sätter sig på stolen igen och återgår till frukosten.
- Men han kittlade mig. Försökte hon och såg på honom.
- Jag är väldigt kittlig på benen. Inte mitt fel..

Nicolai pustar,
- Ursäkter tar dig ingen vart med mig. Sitt på stolen och ät din frukost, du kan leka med Devin senare. Säger han irriterat och sveper det sista av blodet som finns i glaset.

Han reser sig från bordet och vandrar ut ur matsalen, han går genom den storslagna hallen, upp för den breda mitten trappan och tar höger. Han tar fram sin nyckel som han har runt halsen och låser upp en röd dörr. Han går in och stänger dörren bakom sig.

Med ett knäpp med sina fingrar tänds facklorna, han är i biblioteket. Det är enorm, taket är tre våningar högt och från golvet hela vägen upp längs med tre av väggarna är det fullt med böcker. Den enda väggen som inte är täckt med böcker är den som är täckt av fyra enorma fönster, gardinerna är fördragna.

Han går fram till den lilla soffgruppen, han drar med sin hand över den röda fåtöljen som tillhörde Monique. sedan tar han ner en bok och sätter sig i den svarta fåtöljen som tillhört honom. Men han kan inte läsa, framför sig ser han gamla minnen. Han ställer sig upp och går in till mitten av rummet, han sluter sina ögon och minns...

~Hennes skratt fyller salen, det ekar genom hela slottet. Hon sitter ihop kurad i sin röda fåtölj med en bok i sitt knä. Han kommer in genom dörren och ler vid synen av henne. Hon ser upp och ler sitt magnifika leende. Hon slänger boken på golvet och springer mot honom, hennes enorma klänning dansar runt hennes ben. Han öppnar sin famn och fångar henne. Han lyfter upp henne från golvet och snurrar runt med henne i sin famn. Hon skrattar, det ekar i hela salen. Han sätter ner henne på golvet och delar en varm kyss med henne. Hans blå ögon mot hennes ännu blåare ögon. De bryter ut i en härlig dans, de dansar runt i hela rummet och skratten ekar i hela slottet, solen skiner in genom de enorma fönsterna och allt är ljust...~

Hans knän slår i det hårda marmorgolvet, han lutar sig fram och slår med sin knytnäve i golvet, det lämnar en lång spricka i den hårda marmorn.
- Monique.... mumlar han om och om igen medan sorgen griper om hans kalla, döda hjärta.

- Jag ska äta upp. Får jag gå ut i skogen sen? bara runt muren för att rasta Devin?Hon äter upp och hon går ut med Devin på gården och han hämtar en boll ock kommer och ger den till henne. Medan hon kastade skuttade han efter och återvände med bollen i munnen. Efter kanske tre gånger så hade han somnat vid hennes fötter. Små gnyenden kom från valpen medan hans tassar ryckte till i sömnen.

- Herre? Det är Brutus som har öppnat dörren, Lucifer går in i biblioteket och lägger sig vid Nicolais sida och vilar sitt huvud på hans ben.
- Vad är det Brutus?
- Flickan gick ut, men jag har hållt koll på henne i fönstret och hon har hållt sig inom murarna hela tiden, hon lekte med valpen tills den somnade.
- Va bra... mumlar han.
- Herre?
- Ja?
- Kan jag göra något för er? Frågar Brutus och man kan höra att han är lite orolig för sin herre där han sitter på det kalla marmor golvet med Lucifer vid sin sida.

- Nej, jag... vill nog vara ifred...
- Vad säger jag om flickan vill träffa er?
- Säg att jag är här inne men att hon bara ska komma in om de tär något viktigt. Mitt hjärta är tungt och mina tankar är mörka, hon kanske inte klarar av att se mig så här utan att bli rädd...
- Som ni vill herre. Brutus stänger dörren bakom sig, Nicolai klappar Lucifer på huvudet medan han ser på sprickan i det annars vackra golvet.

Hon reser sig och går till grinden och ser ut. Precis utanför växer det blommor och hon smiter ut och börjar plocka några vilda blomor men sen kommer in och hon ser på valpen. Lyffter upp honom och går in.
- Brutus. Hon ropar ut namnet och sätter ner valpen som gäspar stort.