Hogwarts första årselever med Essi99

"Nej, men snart så", jag slänger ner väskan på marken och ålar mig in mellan alla elever. Synen jag får är minst sagt skrämmande..

Jag ålar efter Sarah och trycker mig mellan folks ben. Jag krockar med Sarah och när jag ser upp från golvet måste jag hålla tillbaka ett litet skrik. Mrs Norris, vaktmästarens läskiga katt, hänger i en snara i taket. Hennes ögon stirrar blint runt omkring sig och hon är stel, som om hon är förstenad.

DEn blonda killen Draco tränger sig också fram. Ron, Harry och Hermione står längst fram och Draco stirrar på katten och skriften på väggen innan han hånler, "Nästa gång är det er tur, smutsskallar."
Jag gör en ansats att springa fram och slå till honom, men en beskyddande hand landar på mig och fyra armar håller tillbaka mig, Lee, Fred och George. Jag försöker slå mig fri men Fred och George bara ler, "Vi är slagmän, försök inte med oss"

Jag ser i ögonvrån hur Sarah försöker ta sig loss från Weasley tvillingarna och Lee men jag kan inte slita blicken från katten.
"Vem gör något sådant" mumlar jag chockat och vänder mig långsamt mot Sarah och killarna. "Vem...?"
Mer hinner jag inte säga innan Professor McGonagall och några andra lärare tränger sig fram i klungan med elever.

Jag slappnar av när lärarna kommer. Bland dem är Mr. Filtch.
"Min katt! Miiin kaaatt", snyftar han. Jag kan inte låta bli att fnissa med tvillingarna. Även om det är lite sorgligt är det samtidigt väääldigt kul.
"Du! DET VAR DU!", nu pekar han rakt mot Potter. Alla håller andan.

Jag kastar en irriterad blick mot Sarah och tvillingarna innan jag vänder min uppmärksamhet mot Harry. Hur kan de skratta åt det här?
Harry är röd i ansiktet och tar några stapplande steg bakåt. "Det var inte jag" stammar han och flackar runt med blicken. "När vi kom hit hängde odjur... Ähh... katten menar jag, redan där" säger han och vänder sig till Hermione. "Eller hur?"
"Ja, det är sant, sir" säger Hermione med stadig röst.

Mr. Flitch ser ut som om han kan slita av Harrys huvud från hans kropp när som helst. Tur nog dök Dumbledore upp.
"Alla går genast till sina uppehållsrum! Utom ni, Mr. Potter, Weasley och Miss Granger", jag vände mig om och lät strömmen föra mig tillbaka till sällskapsrummet.

Väl inne i sällskapsrummet sjunker jag ner i en fåtölj framför brasan. Det var väl inte riktigt vad jag väntat mig tänker jag och börjar bita på naglarna. Det är en dålig vana som jag har. Jag borden verkligen sluta men när jag blir stressad eller nervös och liknande så börjar jag alltid gnaga på naglarna.
Jag ser mig runt i rummet, många verkar chockad och det är en konstig stämningen. Det brukar ju alltid vara fullt av ljud och rörelse här men nu står de flesta i små klungor och pratar lågt.

Fred drar in mig i ett hörn av rummet.
"Sarah, vet du något om det här?", George dyker upp bredvid honom.
"Nej, jag bara kom dit med April och vi-"
Just då störtar Percy och Ginny in. Tvillingarna lämnar mig och går fram till honom och Ginny. Jag ser hur de pratar om något, Ginny börjar gråta och tvillingarna fnissar lågt. Percy ser riktigt förbannad ut.
"Vad händer tror du, har det något med Potter att göra?!", Collin står bredvid mig.
"Jag vet inte Collin, jag vet-", han springer iväg han med, för Harry, Hermione och Ron dyker upp i rummet.

Först tystnar alla och stirrar på de tre nyanlända. Sedan blir det ett väldigt oväsen när nästan alla börjar ropa frågor och anklagelser.
"Var det ni?!" Ropar någon.
"Självklart var det inte dem!" Ropar någon annan ilsket. "Eller hur?"
"Vad hände?"
"Snälla berätta!"
"Är ni relegerade?"
"Vad sa Dumbledore?"
Harry, Hermione och Ron ser chockade ut men Hermione samlar sig snabbt.
"Självklart var det inte vi. Vad tror ni om oss egentligen?" Fräser hon och blänger på killen som frågade om de var de skyldiga.