Skogens hemligheter

Indra sov tungt, febern bidrog till att hon sov länge då hon inte brukade det annars, det var sent då hon äntligen vaknade.

Vincent arbetade länge vid sitt skrivbord. Men tillslut blev han klar och tog sig ut till Indras rum. "Miss? Är ni vaken?" frågade han genom dörren.

"Ja, sir, ni kan komma in." sa hon leende hon hade precis fått på sig alla kläder och var i färd med att borsta håret.

Vincent öppnade dörren och steg in. "Godmorgon misd, hur har ni sovit? Hur är det med febern?". Han studerade hennröe och log.

Indra log mot honom, "God morgon sir, allt är bra, och själv?" frågar hon mjukt och blickar upp mot honom.

Vincent log större. "Bra, bra...". Han såg ut genom fönstret, snön rasade ännu. "Vill ni ha lunch miss? Jag tyckte det luktade som ärtsoppa ute i korridoren".

"Ärtsoppa låter gott" log hon och ställde sig upp och Fenrir kom genast vid hennes sida. Hon går fram till Vincent och log lite "Då går vi sir" sa hon.

Vincent nickade och började gå. Doften av mat slog emot dem i korridoren och han stängde dörren bakom dem. "Hur trivs ni här miss?" frågade han medan de gick. Han kom in i matsalen, men det satt redan någon där. En äldre man med svart hår som börjat gråna och hårda drag. Vincents far. "Far" utbrast han förvånat och skyndade fram. "Far, hur har du kommit it?". Hela Vincent sätt ändrades när han märkt mannen. Han blev försiktigare i sitt kroppspråk, försiktigare i allt som en liten pojke.
Hans far tittade upp. "Jag red såklart, det var hårt i snöstormen men jag klarade det"

Indra såg allt och blev skygg, som den rädda lilla varelse hon var för människor. Vincent verkade samma inför hans far och Indra neg djupt för honom, hon skulle gå sen så de kunde äta själva.

Hans far vände blicken mot Indra. "Och hon är?". Vincent harklade sig nervöst. "Indra far, hon är min gäst, hon tog hand om mig då jag bröt foten och nu återgäldar jag henne". Han började långsamt backa. "Jag kommer om en stund far". Han gick ut ur rummet.