Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona suckade tyst. Nu var han sdär igen, sluten för henne. Hon såg ner i marken medan de gick. Det var som om inte kyssarna kvällen innan hänt. Hade det bara varit en bra dröm? Han hade sagt att han älskade henne..ä.

Niel handlade lite ost. På väg tillbaka såg han ett slagsmål. Så fort han kom närmare backade åskådarna och Niel blev sådär stel igen. Han särade på bråkstakarna. "Inte igen." varnade han och släppte ner dem på marken där de landade med en duns. Niel vände sig om och gick bredvid Mona till stallet sen.

Mona var tyst hela vägen tillbaka. Då männen bråkade backade hon skrämt undan. "Niel..igår...hände det där verklugen?".

Niel såg på Mona med en sorgsen glimt i ögat. Han nickade nästan omärkbart och vände sig till en häst som kom travande. Det gjorde ont, men han kunde helt enkelt inte prata med andra än Mona. Så tog Niel hennes hand och drog iväg henne till sitt hus.

Hans svar gjorde Mona sorgsen. Ångrade han det han gjort och sagt? Då han tog hennes hand följde hon tyst efter. Då de kom feam till huset, och var ensamma tog hon ett djupt andetag. "Om...om du ångrar det du sa och gjorde igår....så kan jag låta dig vara". Hon vek undan med blicken och bet sig så hårt i läppen att det började blöda.

Niel skrockade lågt och strök bort blodet från Monas läpp. "Nä" mumlade han mjukt och kysste bort resten av blodet.

Mona blundade lyckligt. Hon besvarade kyssen och la armarna om hans nacke. Han älskade henne! "Jag äldkar dig" mumlade hon mot hans varma mun.

Niel log bara lite och armarna om Monas liv(/midja)

Mona kysste honpm igen och brydde sig inte om att någon kunde gå förbi. Hennes händer gick upp genom hans hår.

Niel skrattade tyst och besvarade villigt Monas kyssar. "Kom." viskade han i hennes öra och drog med henne ut. Han satte henne på ett sto och satte sig själv bakom, sedan for de iväg.