{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

"Neej!" suckade Michael frustrerat och sjönk ner på sängen. "Du, förlåt. Jag vet inte vad jag tänkte, du vill säkert gå..."

"Tänkte? Nej, jag vill inte gå." sa Evin och vände sig om och såg på honom. "Men om du vill kan jag gå det erbjöd jag ju redan igår." sa Evin och försökte le men det hela var bara förvirrande.

"...Jag vill inte heller att du ska gå.." började Michael förvirrat. Sedan rodnade han än mer och harklade sigin,an hantog till orda: "Du...alltså när du tog min hand...vad menade du med det?"

Evin såg inte på honom längre utan såg ner i marken, "Jag vet inte, det kändes bra att göra så jag......" men hon fortsatte inte meningen. "Laria sa att du var hennes, hoppas att ni blir lyckliga." säger hon istället förvirrad på sig själv och är på väg snabbt mot dörren.

Michael kände en värme sprida sig i magen på honom, Evin hade också tyckt att det kändes bra att hålla hand! När Evin börjar gå kommer Michael snabbt upp på fötter. Kvickt tar han tag i Evins arm och snurrar runt henne. "Vad menar du? Liria och jag...vi är bara vänner?"

"Bara vänner? Men hon sa...." börjar Evin och tystnar sedan och sen börjar hon igen. "Hon sa att du var hennes." sa hon med sänkt blick och såg på sina fötter som att de var mycket intressanta för tillfället.

"Nej, jag är inte hennes. Grejen är ju att jag har ingen aning om hur jag ska bete mig med dig. Du är så annorlunda, självständig. Och du gillar mig inte ens tillbaka!"

Evin såg på honom, hon gillade inte honom? Han gillade alltså henne? Nej, omöjligt, fast det var så han sa. "Jag....." hon gör en paus för att få fram orden. "Jag har inte sagt att jag inte gillar dig. ......Jag gör det." sa hon sedan och log lite svagt mot honom.

Michael blev med ens väldigt generad. "Gör du?"

"Ja" sa Evin och slog ner blicken efter att hastigt höjt den. "Jag gör det, och du?" frågar hon lågt.